Miljögifter och fetma i fokus för internationellt möte
Ledande medicinare, toxikologer och kemister från Europa, Asien och USA samlades i början av juni i Uppsala. I fokus stod ett expanderande forskningsfält: miljögifters koppling till fetma.
– Miljögifters bidragande orsak till uppkomst av fetma är ett nytt och expanderande forskningsområde. Eftersom fetma idag ökar epidemiskt världen över är det viktigt att vi redan nu kommunicerar forskningsresultat till det omgivande samhället, sa initiativtagaren till konferensen om miljögifter och fetma, Monica Lind, miljötoxikolog och forskare vid enheten för arbets- och miljömedicin vid institutionen för medicinska vetenskaper på Uppsala universitet.
Bara på den europeiska marknaden förekommer mer än 100 000 kemikalier och runtom i världen pågår forskningsprojekt i syfte att klargöra miljögifternas koppling till övervikt i befolkningen. I början av juni samlades tongivande forskare på området från Asien, Europa och USA i Uppsala. Konferensen i Universitetshuset lockade 100-talet deltagare från bland annat myndigheter som Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket, forskare från universitetsvärlden samt hälso- och sjukvårdspersonal och forskningsfinansiärer.
Miljögifter i blodet på överviktiga 70-åringar
Dagen till ära bjöds det på nya hittills opublicerade men viktiga forskningsresultat. I en uppföljningsstudie bland tusen 70-åringa svenskar i PIVUS-studien (The Prospective Investigation of the Vasculature in Uppsala Seniors) har det visat sig att de fetaste 70-åringarna även hade mest av vissa miljögifter i kroppen.
– Ju fetare personer var, desto högre halter av vissa miljögifter fanns det i blodet, sa Lars Lind, professor i medicin vid institutionen för medicinska vetenskaper på Uppsala universitet.
En relevant fråga i sammanhanget rör det faktum att redan feta personer kan lagra mer fettlösliga långlivade miljögifter i sitt kroppsfett än smala personer. Kan resultatet i studien vara en följd av att dessa lagrade miljögifter sedan kontinuerligt släpps ut i blodet hos de feta personerna?
– Nej, sambandet är betydligt mer komplicerat. När det gäller flera andra fettlösliga miljögifter ser vi inga samband alls mellan halterna av dem i blodet och mängden kroppsfett, säger Lars Lind.
I fallet med 70-åringarna har studien inte undersökt om det är miljögifterna i sig som orsakat övervikten. Men i studier på djur har forskare kunnat visa att exponering för miljögifter under fosterstadiet bland annat kan påverka just risken för fetma. Monica Lind forskar om en sådan misstänkt hormonstörande kemikalie – den vanligt förekommande, fettlösliga och östrogenhämmande plastkemikalien bisfenol A. Det är en kemikalie som bland annat förekommer på insidan av konservburkar och i värmetålig plast som lunchlådor och nappflaskor.
– Vår hypotes är att ämnet påverkar fettomsättningen redan vid mycket låga doser. Detta kan leda till ökad mängd bukfett som i sin tur är kopplat till högt blodtryck, störda blodfetter, samt diabetes, och därmed till framtida hjärt-kärlsjukdom, sa Monica Lind under sin forskningspresentation.
Tidig exponering kan ha effekt långt senare
Under vintern och våren har Monica Lind knutit internationella kontakter med tongivande forskare inom området miljögifter och fetma. Flera av dessa deltog på konferensen i Uppsala och en av dem varnade för miljögifters påverkan på genetisk nivå, proteinnivå och cellnivå.
– Miljögifter kan påverka våra gener under fosterstadiet eller de första levnadsåren och därmed påverka kroppens funktionella programmering. Det här är inget som är synligt för blotta ögat utan miljögifterna kan sätta spår som visar sig först långt senare i livet i form av exempelvis fetma och diabetes, sa Jerrold Heindel, forskare och forskningschef vid amerikanska National Institute of Environmental Health.
Han poängterade vikten av att följa de djur som ingår i djurstudier under lång tid för att verkligen upptäcka miljögifters negativa effekt på hälsan lång tid efter födseln.
– Det är fortfarande mycket viktigt att titta på matvanor, träningsrutiner och genetik när det kommer till att hitta orsaker till och behandlingsstrategier för övervikt och fetma. Men det är också väldigt viktigt att fortsätta utreda miljögifters påverkan. Det kan vara så att vi bara sett toppen av isberget här, sa Jerrold Heindel.
Fortsatt forskning behövs
En återkommande fråga från publiken under konferensen var om det är miljön som gör oss feta. Går det att skylla västvärldens fetmaepidemi på miljögifter?
– Jag vill inte gå så långt som att säga att det är helt klarlagt. Men det finns helt klart kemikalier som påverkar utvecklingen av fettvävnad i våra kroppar. Vi kallar dem för obesogens – alltså kemikalier som stimulerar fettvävnad, svarade en annan av talarna, Bruce Blumberg, professor vid University of California i Irvine.
Forskningen på området fortsätter, genom stora förutsättningslösa kartläggningar av miljögifters utbredning bland befolkningen och mer detaljerade djurstudier där specifika miljögifters påverkan på hälsa följs upp. Att det är viktigt att fortsätta att arbeta från båda håll – med både epidemiologiska studier och laboratorieexperiment på djur – verkar alla forskare vara överens om.
– Inget av benen kan stå ensamt. Den här forskningen måste ha en bred och tvärvetenskaplig approach, sa Monica Lind som själv vill anordna fler forskarmöten på temat miljögifter och fetma.
En ny möjlighet att utbyta forskningsresultat och idéer kommer redan i januari 2011. Då anordnar National Toxicology Program vid amerikanska National Institutes of Health en workshop i North Carolina om miljögifters koppling till diabetes och fetma.