Effektivare behandlingar mot diabetes är på gång

Bilden visar fripreparerade Langerhanska öar färgade för insulin (grön/gult). Cellkärnorna lyser upp i rött. Foto: Angelika Danielsson, Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi.

Så kallad ö-transplantation används för att behandla patienter med den svåraste formen av diabetes typ-1. Där sprutas insulinproducerande celler, så kallade Langerhanska öar, in i ett blodkärl som går till levern för att patienten ska slippa vara beroende av insulinsprutor.

Men nackdelen med metoden är att en stor del av de insulinproducerande cellerna förstörs på en gång eftersom blod reagerar kraftfullt på de insulinproducerande cellerna. Därför har forskarna velat hitta en miljö där de insulinproducerande cellerna kan överleva längre.

–Vi ville lägga de insulinproducerande cellerna i en vävnad där de inte förstörs och kan fungera optimalt. På det viset bli utgångsläget bättre för patienten. En muskel har visat sig vara ett lämpligt ställe, förklarar Olle Korsgren som är professor i celltransplantation vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

För fyra år sedan, år 2006, fick den första patienten en transplantation av celler till en muskel i armen. Den första rapporten om metoden publicerades 2008.

– Nu ska vi följa patienter som behandlas med metoden, se till att den utvecklas och undersöka om det finns några kontraindikationer, berättar Olle Korsgren.

De svenska forskarna var först i världen med att testa den nya metoden. Nu följer forskare i andra länder efter, bland annat i Frankrike.

– Vi är glada för att det testas också på andra håll. Det gör att vi känner oss ännu tryggare med de idéer vi har, säger Olle Korsgren.

Förhoppningen är att metoden ska ersätta den celltransplantation som nu görs till levern inom en tidsperiod på två till fem år.

Läs mer:

Om EXODIAB (Excellence Of Diabetes Research in Sweden)  - ett samarbete mellan Uppsala universitet och Lunds universitet