Nobelpriset i medicin: "För en metod med enorm klinisk betydelse"

1978 föddes världens första provrörsbarn i England. Metoden att befrukta ägg utanför kroppen in vitro-fertilisering (IVF) hade utvecklats av forskaren Robert Edwards och Patrick Steptoe. Det ansågs vara en medicinsk sensation.
- Idag är det en rutinmetod i Sverige och något som vi har god tillgång till i vårt land.  Bara i Uppsala finns två IVF-kliniker som erbjuder hjälp med provrörsbefruktning. Det är många barn, 2,2 procent i hela landet, som har kommit till på det sättet, säger Inger Sundström Poromaa, professor och överläkare i obstetrik och gynekologi på institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet.
I slutet av 1960-talet, när dagens Nobelpristagare Robert Edwards utvecklade tekniken, var det få personer som trodde att de skulle lyckas med att befrukta ägg utanför livmodern. Robert Edwards kallades till och med  för en ”galning”.
Idag finns det fortfarande flera länder - även i Europa - som inte erbjuder offentligt finansierad provrörsbefruktning men att metoden nu uppmärksammas, tror Inger Sundström Poromaa kan bli ett påtrycksmedel för fler länder att börja använda IVF-metoden.
- Nobelpriset ger internationell slagkraft, kommenterar hon.
Igår kväll kunde den intresserade, få veta ännu lite mer om utvecklingen på området, då Fakultet X inbjöd till ett samtal i universitetshuset, där Inger Sundström Poromaa medverkade. Temat för kvällen var ”Mamma, pappa – klon?” och samtalet tog bland annat upp frågan om surrogatmödrar, spermadonatorer och gendesignade barn.
- IFV-tekniken har ju öppnat upp för en utveckling på området. Länder som hållit på länge börjar testa gränser och de etiska ställningstagandena hamnar i fokus. Men  Sverige har en stark lagstiftning på området, vi försiktiga, och det tycker jag är bra.