”Bra forskning bygger på samarbete”
”Ensam är stark” är knappast ett motto för Kerstin Lindblad- Toh, föreståndare för SciLifeLab i Uppsala. Visserligen har hon alltid tyckt om att sitta och klura på problem – men de riktigt stora forskningsinsatserna har hon gjort i samarbete med många andra.
Vid Broad Institute i Boston, som är en av hennes arbetsplatser, leder hon stora genforskningsprojekt. Nyligen kartlades arvsmassan hos 30 olika däggdjur – alltifrån igelkottar och bältor till apor – som förhoppningsvis ska öka kunskapen även om människans gener. Ungefär 300 personer gjorde det praktiska arbetet med datainsamlingen – och inte mindre än 80 forskare stod med som författare till artikeln.
För att leda sådana jätteprojekt krävs en talang för samarbete – men också en kreativ miljö. En sådan byggs nu upp i Uppsala och Stockholm under namnet SciLifeLab (Science for Life Laboratory). Där samlas till exempel kliniska forskare och forskare i komparativ genomik, som jämför människors och djurs gener. Där finns den senaste tekniken och experter på informatik, som vet hur man samkör stora informationsmassor.
– Vi vill bygga en ny ”hub” – en mötesplats som påminner om den dynamik som kommer fram på Broad Institute, när folk pratar med andra som de inte normalt jobbar med, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Intresset växer
De har redan kommit en god bit på väg. Intresset växer, i Uppsala-Stockholmregionen och i hela Sverige. Just nu finns 800 personer med på mejlinglistan, varav 300 dök upp på senaste träffen vid SciLifeLab.
Kerstin Lindblad-Toh är föreståndare i Uppsala, men har kvar sin anställning vid Broad Institute i Boston. Tillsammans med maken och elvaårige sonen tillbringar hon halva året i Boston och halva året i Uppsala. Två olika forskningsmiljöer som båda har sina fördelar.
– I Sverige är vi väldigt bra på hypotesdriven forskning, vi har intressanta frågeställningar, bra patientmaterial och duktiga forskare. På Broad har man också duktiga forskare men satsar väldigt mycket på att göra det största, snabbaste och nyaste.
Kartläggningen av 30 olika däggdjur är ett typiskt exempel, ett annat är kartläggningen av gener hos 10 000 scizofrenipatienter.
Med SciLifeLab ökar möjligheterna att jobba storskaligt även i Sverige.
– Vi vill utnyttja den storskaliga tekniken till att ställa sina riktigt kluriga frågor. Det är då som du får den bästa forskningen, inte för att du är störst, utan för att du använder tekniken till rätt frågeställningar.
Våga ta chansen
Kerstin Lindblad-Tohs tillhör de ledande forskarna inom sitt forskningsområde komparativ genomik och har publicerat sig flitigt de senaste åren i tidskrifter som Nature och Science. Forskarkarriären tog fart när hon kom till MIT i Boston 1998 som ung, nydisputerad forskare. Två år senare fick hon leda en stor kartläggning av musens gener, och sedan dess har hon jobbat med större projekt, från 2004 och framåt vid Broad Institute.
Åren som ”post doc” i Boston blev avgörande för henne.
– Det finns ju alltid en komponent av slump. Man ska vara på rätt ställe vid rätt tillfälle för att få chansen. Men det gäller också att våga ta chansen, även om det inte är det man hade tänkt sig från början.
Hon hade tidigare besökt genforskningsavdelningen i Boston och visste att hon skulle trivas där – men anade inte att det skulle vara så kul.
– Jag kom in på en massa roliga grejor och det växte snabbt. Jag hade väl inte tänkt att jag skulle stanna där, men det var så roligt, så jag gjorde det.
Att hon hamnade just i Boston var betydelsefullt, inte bara för att det gav bränsle till forskardrömmen. Hon upptäckte också ett sätt att arbeta som passar henne – och som hon gärna vill importera till SciLifeLab.
– Det har haft stor betydelse att jag är den typen av person som gillar att se helheten och lägga ihop många pusselbitar. Ur den synvinkeln hamnade jag på rätt ställe, där jag kunde göra det jag tycker är allra roligast. Just den där samarbetsmiljön gör mig glad. Jag trivs när folk är kreativa tillsammans.
Hunden och människan
Av alla däggdjur finns det en som Kerstin Lindblad-Toh studerat särskilt ingående: Hunden. Hon har till exempel studerat en inflammatorisk sjukdom hos hundar som liknar sjukdomen SLE, och cellmekanismerna bakom den.
– Nu ska vi följa upp det här i mänskliga patienter och se om samma sjukdomsgener har betydelse där också. Det är så vi vill göra i många av våra hundstudier även om det tar sin tid. Först måste man hitta prover, sen måste man leta efter generna, sen måste man hitta mutationerna och sen följa upp i människor och se om det är samma sjukdomsmekanismer.
Andra sjukdomar som utforskas är skelettcancer, lymfom och bröstcancer, periodisk feber och andra autoimmuna, inflammatoriska sjukdomar. Det kräver mycket samarbete, till exempel med veterinärer vid Sveriges Lantbruksuniversitet eller med cancerläkare vid Akademiska sjukhuset. Just sådana samarbeten som främjas vid SciLifeLab.
– Här finns plattformar och kompetens inom så väldigt många olika områden, att man kan ta en frågeställning, kanske börja där man själv är duktig och sedan hitta någon annan expert för nästa steg och ytterligare en expert för nästa steg, säger hon och förklarar vidare:
– Jag kan en hel del om hundar och om genetik men jag är absolut ingen bröstcancerexpert och då behöver man någon som svara på om det här är rimligt, ser det bra ut? Stämmer det med hur det ser ut hos människor – när måste vi tänka olika, när kan vi tänka lika?
Öppen kultur
Det handlar om att våga vara öppen och dela med sig. Här vill Kerstin Lindblad Toh slå ett slag för den öppna kulturen på Broad, där man ofta samlas till stora labbmöten med ett 50-tal professorer från olika institutioner i Boston.
– Det kan bli livliga diskussioner och argumentationer, men ingen är där för att sno från någon annan. Vi är där för att driva forskningen framåt och bidra med det man kan. Folk är generösa och delar med sig av sina idéer. Känner man att någon kan bidra och vill bidra så är det en bra grej.
I sommar tas första spadtaget till en ny byggnad på innergården till Biomedicinskt centrum. Den stora, runda byggnaden kommer att bli en knutpunkt för SciLifeLab. Där samlas genomik, komparativ genetik, systembiologi, bioinformatik och kanske även klinisk genetik.
Det blir en öppen planlösning, med många konferensrum och gemensamt fikarum. Gästrummen ska kunna bokas upp för en dag, en vecka eller månad. Och en del av väggarna ska vara vitmålade och möjliga att skriva på – precis som vid Broad Institute.
– Man ska kunna stå tillsammans och lösa problem på väggarna – inte överallt men på vissa ställen. Vi har glasväggar till arbetsrummen också. Om man har gäster ska man kunna se att de är där, gå förbi dem och prata eller ta en fika tillsammans, säger Kerstin Lindblad-Toh.
----
FAKTA/SCILIFELAB
- Science for Life Laboratory
År 2009 samlades en stor grupp forskare vid Uppsala universitet för att söka pengar till ett stort centrum för livsvetenskaper. Med strategiska forskningsanslag från regeringen kunde drömmen förverkligas, med en nod i Stockholm och en i Uppsala.
Första året, 2010, drevs 292 forskningsprojekt inom SciLifeLab. År 2011 var det 529 projekt – alltså 50 procent fler än året tidigare. Projekten var dessutom i genomsnitt sex gånger så stora som första året. Mer än 30 procent leddes av forskare från andra universitet i Sverige.
I nätverket kring SciLifeLab ingår nu 800 personer från hela Sverige.
Nio plattformar. Bland annat:
- Genomik (DNA-sekvensiering)
- Proteomik (forskning om proteinernas funktion)
- Komparativ genetik (jämförelse mellan olika djurs arvsmassa)
Två forskningsprogram:
- Biologi (evolutionär genomik, evolutionsbiologi och systembiologi)
- Medicin (cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och infektioner)
Annica Hulth