”Lagstiftningen ligger efter”
Den snabba utvecklingen inom livsvetenskaperna har skapat nya fantastiska möjligheter att laborera med liv och död. Men hur garanterar vi att det sker på ett rättssäkert sätt? – Det gör vi inte alltid. Lagstiftningen ligger efter, svarar Elisabeth Rynning, Sveriges enda professor i medicinsk rätt.
Idag saknar Sverige, som enda land i Norden, en enhetlig lagstiftning som beskriver patientens ställning i vården. Frågan har diskuterats och utretts i decennier men någon patientlag har vi fortfarande inte.
– Det har inte prioriterats, kanske därför att det delvis handlar om mycket svåra frågor. Men med de snabba framstegen inom exempelvis biomedicinen ökar behovet för varje år som går. Det är mycket angeläget att vi får en sådan lagstiftning snarast, anser Elisabeth Rynning.
Idag är de regler som är tillämpliga för patienter i vården spridda i en rad olika lagar och ofta svåra att tolka.
– Vad gäller till exempel om patienten är ett barn? Det står ingenting om i hälso-och sjukvårdslagen. Då får du gå till föräldrabalken för att försöka utröna vad föräldrarna får bestämma. Eller hur gör man om en patient är medvetslös? När kan man använda brottsbalkens nödregler? Vem bestämmer om patienten är dement? Vilka skyddsåtgärder får vidtas? I frågor som rör patienter som inte kan bestämma själva lever vi inte ens upp till Europarådets ministandard för skydd av mänskliga rättigheter, konstaterar Elisabeth Rynning.
Vad kan den medicinrättsliga forskningen bidra med?
– Den kan analysera gällande rätt, påpeka brister och föreslå nya lösningar, bland annat genom att titta på annan lagstiftning både i Sverige och utomlands. Vad vi behöver är nya regler för den moderna patientfokuserade vården och se till att balansera forskningens intressen mot den enskilda människans rätt till självbestämmande och integritetsskydd.
Forskningen i medicinsk rätt växer nu så det knakar. Inte minst de snabba framstegen inom biomedicinen har ökat behovet av både etisk och juridisk vägledning.
- Ett område vi behöver uppmärksamma är när man blandar material från människor och djur. Om detta finns inga bestämmelser över huvud taget i svensk rätt idag, säger Elisabeth Rynning.
Uppfattas lagstiftning ibland som ett hinder för forskningen?
- Ja, det förekommer. Men rättslig reglering ska inte ses som ett hot mot framsteg utan som en viktig del i riskhanteringen. Att vara riskmedveten handlar inte nödvändigtvis om att avstå utan att veta hur man ska hantera riskerna. Om allt sker med insyn och under kontrollerade former kan man faktiskt tillåta mera känslig forskning än om den sker okontrollerad och i det tysta.
En del av vad Elisabeth Rynning efterlyser är nu på gång. En patientlag utreds och ett förslag beräknas komma om cirka ett år. En annan utredning kommer troligtvis att på nytt undersöka frågan om ställföreträdare i vården och biobankslagen är redan under revidering.
Annbritt Ryman
------
FAKTA/MEDICINSK RÄTT
Ett relativt nytt och delvis tvärvetenskapligt forskningsområde i gränslandet mellan juridik och medicin. Här utforskas juridiska aspekter på olika sorters medicinsk verksamhet som biomedicinsk forskning, rättsmedicin, hälso- och sjukvård samt läkemedel.
I Uppsala bedrivs till exempel forskning om rätten till hälsa, mångkulturella aspekter på vården, fastställande av beslutsförmåga, könskorrigerande kirurgi på barn, surrogatmödraskap, genetiska självtest, livsuppehållande behandling, samt hanteringen av uppgifter om enskildas hälsa.