Gemensamt bruk gör dyr teknik billig

Forskare som vill undersöka hur en cell är uppbyggd eller var proteiner är placerade i ett cell- eller vävnadsprov rekommenderas ett besök i Rudbecklaboratoriets källare.

– Beroende på vilken kamerateknik vi använder kan vi titta på cellers och vävnaders struktur eller leta upp proteiners placering i cellorganeller och vävnader, säger Anders Ahlander, forskningsingenjör vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

Han ansvarar för elektronmikroskopet vid BioVis – en av flera teknikplattformar vid den nationella forskningssatsningen SciLifeLab.

BioVis erbjuder flera olika avancerade tekniker och expertis inom vävnads- cell- och proteinundersökningar. Dagen till ära är Anca Dragomir på besök. Hon är forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och läkare vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk patologi.

– Till vardags jobbar jag med att undersöka patientprover och ställa diagnoser. I många fall är vi helt beroende av elektronmikroskopet, säger Anca Dragomir.

Ett hundratal gånger per år måste cell- eller vävnadsprover från patienter bosatta i Norrland eller Svealand undersökas i elektronmikroskopet för att rätt diagnos ska kunna ställas.

– Ju snabbare vi kan ställa rätt diagnos desto snabbare kan patienter få rätt vård, säger Anca Dragomir.

Mer pengar till forskningen

Om man får tro forskningsingenjör Anders Ahlander är BioVis en prisvärd trotjänare för svensk forskning. Svenska lärosäten och högskolor kan ta del av tjänsterna till självkostandspris, för sjukhus och privat sektor blir det dock lite dyrare. I runda slängar kostar det exempelvis under 500 kronor per timme att utnyttja elektronmikroskopet och vad gäller Anders Ahlanders expertis när det gäller att preparera och analysera provet är kostnaden runt 300 kronor per timme.

– Vi tar bara betalt för slitaget på mikroskopet och det material som vi behöver använda i undersökningen, säger han.

Att kunna erbjuda komplicerade och dyra analystekniker till självkostnadspris är en viktig grundtanke i SciLifeLab. Att samtliga institutioner själva skulle lägga pengar på dyr teknik anses orimligt. Ett elektronmikroskop går exempelvis loss på cirka 4 miljoner kronor.

– Vi tar också ansvar för att uppgradera tekniken. Efter nyår kommer exempelvis en uppdatering som gör att vi kan bygga tredimensionella bilder av vävnader och celler, säger Anders Ahlander.

Prisaspekten är central för Anca Dragomir, som även använder mikroskopet i sin roll som forskare i satsningen Human Protein Atlas – ett projekt där kroppens alla proteiner kartläggs.

– Jag är beroende av ett elektronmikroskop. Men jag skulle aldrig ha råd att köpa eller sköta ett eget inom ramen för mina anslag, säger Anca Dragomir.

 

BioVis = en av flera tekniska plattformar vid SciLifeLab i Uppsala. Erbjuder service inom exempelvis avancerad mikroskopi och flödescytometri.

SciLifeLab = nationellt centrum för forskning inom biovetenskap, medicin och miljö.

Drivs av Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet och Uppsala universitet. Erbjuder tekniska plattformar, som exempelvis BioVis, där utrustning och expertis erbjuds till forskare lokalt och nationellt.

 

Läs mer om tekniska plattformar vid SciLifeLab: www.scilifelab.uu.se/technologyplatforms