Är du ett proffs?

Professionalism är något som har kommit att bli mycket positivt värdeladdat i vårt samhälle. Det ser man inte minst på hur adjektivet ”professionell” används. Det är fint att vara proffs. Det är något som har ett värde i sig. Motsatsen gäller också.

”Det är inte professionellt” säger vi ofta när vi menar att vi inte är nöjda med hur människor inom yrkeslivet agerar.

Jag tror att det som oftast åsyftas när man talar om professionellt beteende är yrkeskunskap. Människor som har gedigna kunskaper om det de arbetar med, vare sig det är ekonomisystem eller vetenskap, betraktas som professionella. Det andra som ofta åsyftas med professionalism i vardagligt tal är när människor förmår skilja mellan sitt privata jag och den professionella rollen. När handläggaren på försäkringskassan är vänlig men saklig, tågmästaren behandlar alla resenärer lika och behåller sitt lugn trots att tåget faktiskt står still, då tänker jag (och kanske också du): Vad proffsig han/hon är! Och med det menar vi att vi finner bemötandet rättvist, sakligt och enligt gällande regler.

Frågan är om professionalism kommer att ha alla de där positiva associationerna i framtiden. I dag utmanas det som de flesta av oss ser som essensen i professionalism. Professionalism kan betyda både det jag har talat om ovan och något som närmast är motsatsen. Att vara någon som bara behärskar vissa tekniker och som är snävt specialiserad, det kan vara att vara professionell. Att vara professionell kan också vara att vara flexibel och ”service-minded”, ett professionsbegrepp som är i förbund med efterfrågan och marknad snarare än med kunskaper och integritet. Att inte ha någon bestämt synpunkt som bygger på den egna kunskapen på ett fält, det är ”professionellt”.

Jag tror att vi skulle behöva rädda begreppet professionalism från att helt tömmas på innehåll. Inte minst av det skälet att vi behöver ett redskap för att skilja kunskapsgrundat handlande från andra motiv, exempelvis ekonomiska, politiska eller religiösa sådana. Att kunna något är och förblir något mer än att kunna hänvisa till kvalitetssäkringsystemet.

Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia