Mångsysslaren Tove Lifvendahl har hittat hem
Författare, debattör, politiker… Tove Lifvendahl har mycket med sig i bagaget till nya jobbet som politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet. Redan som student i Uppsala var hon en mångsysslare som varvade studier med jobbet som kock på nationen.
Tove Lifvendahl har jobbat på Svenskan förr, som kolumnist och ledarskribent, men inte i de här lokalerna.
När vi träffas har hon jobbat två veckor i den stora spegelblanka skrapan nära Centralstationen och har fullt upp med att lära sig hitta i huset och komma in i rutinerna.
Hur känns det att vara ny på jobbet?
– Det är naturligtvis en väldigt stor glädje och förväntan men också lite känslan av att vara ny praktikant, säger hon med ett brett leende.
Hon kommer direkt från morgonens redaktionsmöte som hålls mellan 10 och 11. Då diskuteras nyhetsflödet och vad som kan lyftas fram på morgondagens ledarsida. Toves roll som politisk chefredaktör är att hålla ihop redaktionen och ta ansvar för vad ledarsidan ska stå för.
– Nuförtiden har vi mera sällan osignerade ledare, vi lever i en tid där signerat är mer naturligt. Samtidigt har ledarsidan en hållning som visar sig i urvalet av texter, och det är min roll att stå för den hållningen.
En fråga hon gärna vill ge stort utrymme, är hur vi tar tillvara nya svenskar på arbetsmarknaden. Där har Sverige inte hängt med i utvecklingen, anser hon.
– Det är sorgligt när jag hör om människor som har lämnat Sverige för att de inte tycker att de har tagits tillvara. Antingen har de inte släppts in på arbetsmarknaden eller så har de upplevts som ett hot. Om vi ska bli ett kunskapssamhälle måste vi bejaka dem som kommer med erfarenheter utifrån som invandrade eller hemvändare, det är jätteviktigt.
Tove Lifvendahl är dubbelt aktuell nu i höst. Förutom jobbet på SvD kommer hon ut med en ny bok om Rosengård, en uppföljare till ”Vem kastar första stenen?” som kom för tio år sedan. Hon har åkt tillbaka till Rosengård och intervjuat de ungdomar som figurerade i första boken. Vad har hänt i deras liv?
10 år senare går det att skriva en optimistisk och hoppfull berättelse, menar Tove Lifvendahl. Boken heter ” I rörelse” och skildrar just en rörelse för några individer som gått vidare och idag är socionom, jobbar som sjuksköterska, jobbar på IKEA, har bildat familj...
– Det är ju ett sammanträffande att 2003 var det stenkastning i Rosengård, nu är det stenkastning i Husby. Det är inget nytt utan samma frustration och samma utanförskap. Men utvecklingen har inte stått still. Vill man veta hur man ska förebygga bränder i Husby kan man åka till Rosengård där det har hänt en hel del.
Tove Lifvendahl har alltid varit politiskt intresserad och engagerade sig i Moderaternas ungdomsförbund (MUF) redan under ungdomstiden i Arbrå i Hälsingland. Sedan fortsatte det med ordförandeskap i MUF och arbete för tankesmedjorna Timbro och Fores.
Intresset för historia tycks nästan lika starkt. Hennes C-uppsats om Gösta Boman trycktes också i bokform och så sent som i våras gick hon en kurs vid Uppsala universitet i svensk och tysk 1900-talshistoria.
– Jag tog reda på vad som krävdes för att bli behörig till doktorandstudier och kursen var ett steg på vägen. Det var lite av en femårsplan, men sen kom ett samtal och en fråga jag inte kunde säga nej till…
Hon har inte stängt dörren helt till vidare studier.
– Jag är intresserad av modern historia – det ger en förståelse för nutiden och insikter i de olika positioner vi befinner oss i idag.
Förutom historia studerade hon också svenska och litteraturvetenskap under åren 1993-2000, men tycker själv att studietiden var lite splittrad.
– Jag jobbade på GH nation som lunchkock och var barnflicka samtidigt som jag studerade. Det var rätt mastigt, minns hon och berättar om ett tillfälle när hon somnade mitt i en fullsatt föreläsningssal.
Läraren försökte få kontakt men Tove sov vidare.
– Efteråt har vi skrattat åt det, jag och läraren. Det var ju inte precis någon boost för hans självförtroende.
Än idag bor hon i Uppsala, nu med man och två små söner. Sedan hon blev mamma försöker hon bli bättre på att prioritera bland allt hon vill göra. Men hon verkar ha nyfikenheten kvar – och den där möjligheten att doktorera i Uppsala finns ju kvar:
– Jag har en vän som disputerade efter 60, så vi får väl se... Det känns inte som något dumt framtidsprojekt i den åldern.
---
FAKTA/ Tove Lifvendahl
Titel: Politisk chefredaktör på SvD.
Ålder: 39 år.
Familj: Man och två söner.
Utbildning: Fil kand i historia, litteraturvetenskap och nordiska språk.
På fritiden: Vara med familjen, resa, läsa, laga mat, baka, hantverka, vara i skogen, fiska.
Dold talang: Kan göra vackra bröllopstårtor.
Favoritplats i Uppsala: Stadsparken är härlig med lekparken och de stora ytorna, Hambergs fiskrestaurang, Stadsbiblioteket med dess utrymmen för barn och kaféet.
Favoritnation: GH nation, där jag jobbat som kock.
Det gör mig glad: Mina barn.
Det gör mig arg: Blir sällan arg, men gillar inte småsinthet och obefogad elakhet. Jag har ju ett jobb som går ut på att synliggöra och i viss mån skapa konflikt och har inget emot att debatter blir heta, men vissa går längre än så.
Annica Hulth