Mobbade zebrafiskar kan användas för depressionsstudier

Många system i hjärnan som är viktiga för depression är likartade mellan fisk och människa.

- Det är jättesvårt att dra generella paralleller mellan människor och djurmodeller av depression eftersom människor har så komplexa liv och olika bakgrund, säger Josefin Dahlbom vid Institutionen för Neurovetenskap, Uppsala universitet.  Men man måste ändå försöka och man får ta en liten aspekt i taget och förhoppningsvis kommer fler och fler pusselbitar att läggas ihop så att fler människor kan hjälpas i framtiden.

Josefin Dahlbom har nyligen disputerat vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet med avhandlingen ”Bully or bullied? The zebrafish as a model for social stress and depression.” Som titeln antyder utvärderas zebrafisken som modell för social stress och depression. Den sociala stressen är en viktig faktor hos både människor och djur för utvecklandet av depression, även om många andra faktorer också bidrar.

Josefin Dahlbom har ingått i en forskargrupp hos professor Svante Winberg som fastställt att zebrafiskar uppvisar personligheter som liknar de som finns hos däggdjur. Oftast är djärva individer mer aggressiva medan timida, mer ångestbenägna individer inte alls är lika aggressiva. Det här ses ofta vid till exempel mobbning.

- När vi tittade på kopplingen mellan de här beteendena i fiskarna såg vi att beteendet i några test som ofta används för att studera just djärvhet och ångest, kunde förutsäga utgången av ett slagsmål mellan två individer av samma storlek och kön.
Social stress används ofta som en modell för att studera depression då den förlorande individen uppvisar beteenden och hjärnkemi som liknar det som ses hos deprimerade människor. Nackdelen med studier av social stress i råttor och möss är att hondjuren sällan uppvisar aggressivt beteende.

- Det var därför särskilt intressant att honor var mer ångestbenägna än hanar, precis som hos människor. Dessutom hade vi inga problem med att få honor att slåss med varandra. De var till och med lika aggressiva som hanarna, berättar Josefin Dahlbom.

Fortsatta studier av serotonin och dopamin, två neurotransmittorer som är involverade i depression och ångest, visade att efter en parvis interaktion var förlorarna mer stressade än vinnarna och kontrollerna som inte slogs alls.

- Vi såg en könsskillnad även i hjärnkemin, med högre aktivitet hos hanar. Det här indikerar att hanar skulle vara mer stressade än honor, vilket är möjligt om man ser till att honor verkar etablera sin hierarki snabbare än hanar. Däremot så fanns det även könsskillnader i kontrolldjuren, vilket kan betyda att hanarna inte var mer stressade utan de kan ha högre basal aktivitet.

Forskningen fortsätter nu med att studera hur yngel påverkas av antidepressiva läkemedel. Det är vanligt att gravida får antidepressiva utskrivet eftersom att det verkar relativt ofarligt för barnet. Ändå finns det rapporter om att barnen senare i livet löper en högre risk för att själva bli ångestbenägna.

- Det är svårt att veta vad som beror på uppfostran och vad som beror på att barnet tidigt utsatts för mediciner. Zebrafisken är då väldigt bra att använda sig av eftersom de har extern fertilisering och föräldrarna deltar inte i uppväxten. Än så länge har studierna bara börjat, men preliminära data tyder på att det finns små men signifikanta förändringar i hur generna regleras.

Bully or Bullied? The zebrafish as a model for social stress and depression, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala, ISBN 978-91-554-8725-6
Ladda ner avhandlingen här:
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:641407