Vården måste bli bättre på att se närstående
Bildtext
Närstående till svårt brännskadade förväntas ta stort ansvar genom en både lång och krävande rehabilitering, men ofta missar vården att ge dem rätt förutsättningar, menar Josefin Bäckström i en aktuell avhandling.
Rehabilitering av svåra brännskador är en både lång och krävande process. För den drabbade blir omgivningens sociala stöd en av de absolut viktigaste komponenterna. Den närmaste familjen intar en central roll, men hur rustade står de att fylla den? I en aktuell avhandling kartlägger Josefin Bäckström de närståendes upplevelse av vårdtid, rehabilitering och den egna livskvaliteten.
– Mina resultat visar att var tredje närstående upplever måttlig eller svårare ångest under vårdtiden, en stor andel med tanke på att de brännskadade hann tillfriskna nog för att godkänna deltagande i studien. Det indikerar att omhändertagandet av närstående kan utvecklas, vilket i sin tur skulle förbättra stödet till den drabbade, menar Josefin Bäckström, forskare vid institutionen för neurovetenskap.
De närståendes erfarenheter varierar påtagligt. Många är nöjda med specialistvården och individuella bemötanden när sådana erbjuds. Upplevelser av mer negativ karaktär omfattar bland annat otillräckliga utrymmen vid sjukhus och bristfällig kommunikation vid flytt till hemsjukhus och utskrivning.
– Närståendes erfarenheter kan skilja sig beroende på vårdande enhet och möjligen även den enskilda vårdpersonalens inställning till familjen. Till exempel berättade en närstående hur den brännskadade plötsligt och utan förvarning kom hem från sjukhuset. Har man exempelvis arbete och barn är det lätt att känna sig både belastad och övergiven, därför är det nödvändigt att vården har verktyg att identifiera vem som behöver ökat stöd, säger Josefin Bäckström.
I vårdens ansvar ingår att uppmärksamma närstående och deras behov. Likväl varierar erbjudandet om stöd i hög grad. I en delstudie visar Josefin Bäckström att ångestsymtom bland närstående kan förutsägas av vissa variabler som tidigare livshändelser, och att ett frågeformulär därför kan vara rätt instrument att screena behov av individuellt utformade insatser.
– Det skulle kunna ligga till grund för att upptäcka särskilda behov av stöd. Närstående bör också tidigt involveras i och så långt det är möjligt kunna påverka planeringen av vården. Vidare måste det bli tydligare vem man ska vända sig till i olika ärenden, i dag kan närstående uppleva en osäkerhet kring vårdens ansvarsfördelning.
Men har en redan ansträngd vård verkligen resurser att erbjuda personligt utformade insatser? Utan tvekan ja, menar Josefin Bäckström. Individualiserat stöd, så som flexiblare besökstider är exempel på insatser som kan genomföras utan merkostnader. Den stora utmaningen ligger snarare i att skapa och förankra ett gemensamt förhållningssätt på hela arbetsplatsen.
– Det kräver en tydlig policy och samsyn kring närståendes roll bland alla medarbetare, något som i sin tur förutsätter fortsatt forskning kring vårdpersonalens inställning till närstående. Väl där ser jag stora möjligheter att optimera stödet för närstående till personer med svåra brännskador, en fråga som redan prioriteras vid Akademiska sjukhusets Brännskadecentrum.
Magnus Alsne