Erik Ingelsson: ”Min största drivkraft är att ha roligt”

Erik Ingelsson tillhör de unga forskare vars namn nämns allt oftare då de stora anslagen tillkännages.

35 år gammal utnämndes Erik Ingelsson till professor vid Karolinska Institutet. Han hade dessförinnan doktorerat på drygt två år och rankades 2011 av Veckans Affärer på plats 14 av Sveriges 101 supertalanger. När Erik Ingelssons Alma mater Uppsala universitet lyckades rekrytera honom och hans forskarteam beskrev Stellan Sandler, dekan vid medicinska fakulteten, det som en spektakulär värvning.

– Inom mitt fält talar mycket för Uppsala universitet, konstaterar Erik Ingelsson. Den framgångsrika traditionen inom diabetes- och hjärt-kärlforskning, flaggskeppet Uppsala Clinical Research Center, etableringen av SciLifeLab och banden till Akademiska sjukhuset. Väl på plats har jag och min forskargrupp blivit mycket väl mottagna och vi har haft en bra första tid med publiceringar i bland annat Nature Genetics och Science.

Erik Ingelsson fokuserar sin forskning på sambanden mellan molekylära faktorer som gener, proteiner och metaboliter och – i första hand – hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Dessa sjukdomar ökar nu snabbt även i fattiga länder. Genom storskaliga samarbeten över nationsgränserna vill Erik bidra till att minska antalet sjuka och bidra till bättre vård av patienter.

– Molekylär epidemiologi är ett relativt nytt fält. Bra studier förutsätter stora, väl karaktäriserade material. Uppsala erbjuder en solid bas bland annat i den epidemiologiska satsningen EpiHealth. Behovet av stora material påskyndar dessutom utvecklingen av global samverkan. Min grupp arbetar i dag med aktörer i en rad länder och vill bygga en internationellt ledande forskningsmiljö här i Uppsala.

Ambitionen är hög och enligt Erik Ingelsson fullt rimlig. För honom innebär det att bedriva viktiga studier och nyskapande forskning och horisonten är sannolikt inte alltför avlägsen.

– Min grupp har förmågan att applicera nya tekniker i andra tillämpningar och på så sätt fortsätta utvecklingen. Dessutom har vi i Uppsala flera av de yttre förutsättningar som krävs. De utmaningar jag ser gäller främst svensk forskning generellt, som karriärvägar och finansieringsmodeller.

Som ledamot av Sveriges unga akademi är Erik Ingelsson en tydlig röst i det forskningspolitiska samtalet. Enligt akademins hemsida förespråkar de ett system som präglas av transparens och rättvisa, men som på samma gång i första hand premierar de bästa forskarna och forskningsmiljöerna.

– Jag tror att vi behöver en strukturell systemförändring i den svenska universitetsvärlden om vi ska kunna rekrytera och behålla de största talangerna. Situationen med otydliga karriärvägar för yngre forskare förbättrades när tjänsterna som biträdande universitetslektor och forskarassistent återinfördes, men mycket arbete återstår och vi måste alla fortsätta att dra strån till stacken, inte minst i rekryteringsprocessen.

Själv leder Erik Ingelsson en forskargrupp om fjorton personer. Han utlyser varje ny tjänst öppet för att sedan tillsätta dem med rigorös noggrannhet.

– Vi är i dag ett team dynamiska, drivna personer som med olika bakgrunder kompletterar varandra i den vetenskapliga diskussionen. Sedan krävs naturligtvis av mig att jag är en tillåtande chef som släpper fram mina medarbetare och förstår att se olikheterna som en styrka i den kreativa processen.

En annan punkt på Eriks forskningspolitiska agenda rör modellen för forskningsfinansiering. Personligen efterlyser han större fokus på forskarinitierade idéer med bedömning i öppen konkurrens. Den rådande trenden med politiskt styrda satsningar och dess förkärlek för stora samarbeten ställer han sig tveksam till.

– Jag ifrågasätter absolut inte de styrandes goda vilja, men risken är att många forskare tvingas inrätta sin verksamhet efter ett lappverk av olika finansieringsformer. Dessutom törs jag påstå att om inte vi forskare vet vad framtiden rymmer – visste vi det skulle alla springa på samma boll – så vet sannolikt inte våra förtroendevalda det heller. Därmed inte sagt att forskarsamhället ska lämnas i fred utan utvärdering, men de viktiga upptäckterna kan helt enkelt inte tvingas fram.

Själv tillhör Erik Ingelsson de unga forskare vars namn nämns allt oftare då de stora anslagen tillkännages. 2013 beviljades han som en av nio svenska forskare ERC Starting Grant och utnämndes även till Wallenberg Academy Fellow. Framgångarna innebär att Eriks forskargrupp kan följa upp och fördjupa sina uppmärksammade rön kring hur vårt genetiska arv påverkar risken att utveckla fetma, blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdomar.

– Dessutom ökar det våra möjligheter att satsa på nya, mer vågade inriktningar, vilket gör forskningen betydligt mer lustfylld och är ett privilegium jag är oerhört tacksam för. Just att ha roligt har för mig alltid varit en stor drivkraft, både professionellt och privat.

Jo, visst finns det en Erik Ingelsson utanför forskarvärlden. Chansen finns att du har sett honom på scen med Orphei Drängar, Uppsalas vida kända manskör som blandar utsålda aulor med inspelningar och internationella gästspel. Till hösten planeras en konsertturné i Japan, och som ordförande för OD stundar en hel del arbete, eller?

– Visst tar det lite tid, men vår organisation är väldigt väloljad. Under gymnasietiden tänkte jag mig faktiskt en karriär som musiker, och att sjunga i OD är nog något av det närmaste professionell en amatör kan bli. Mest tid ägnar jag annars åt min familj. Med två barn blir det självklart en hel del livspusslande, men min fru och jag är väldigt måna om att se varandras behov. Vi låter varandra utvecklas i våra karriärer och hon är definitivt en stor inspirationskälla för mig!

---

FAKTA/Erik Ingelsson

Ålder: 39 år

Familj: Fru och två barn

Titel: Professor i molekylär epidemiologi

Bor: Villa i Uppsala

Intressen: Familjen, stugan i Järvsö, musik, mat och träning