Nya metoder effektiviserar vård av KOL
I en aktuell avhandling studerar Mikael Andersson nya screeningmetoder för KOL. Syftet är att effektivisera vårdens verktyg att se var rehabilitering gör störst nytta bland den halvmiljon svenskar som lever med sjukdomen.
I en aktuell avhandling vid Uppsala universitet granskar Mikael Andersson nya metoder att upptäcka och följa påverkan av Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL). Sjukdomen som drabbar luftvägarna beräknas vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. I Sverige lider drygt fem procent av befolkningen av KOL och varje år dör cirka 3 000 personer till följd av sjukdomen som främst orsakas av rökning.
– Vården kan inte påverka lungfunktionen i någon större utsträckning, vilket innebär att tillgängliga behandlingar ofta fokuserar på livsstilsfaktorer. Vi har metoder att diagnostisera och behandla KOL, men kan bli bättre på att identifiera vilka personer som kan dra störst nytta av rehabiliteringsinsatser, säger Mikael Andersson, forskare vid institutionen för neurovetenskap.
Till symptombilden för KOL hör hosta och andfåddhet, i synnerhet om dessa uppträder hos rökare efter 40 års ålder. Sjukdomen är komplex och påverkar fler delar av kroppen än bara lungor och luftvägar. Centrala områden utöver lungfunktionen är BMI, andfåddhet och fysisk prestationsförmåga, vilka i kombination ger en tydligare bild av hur svårt sjukdomen drabbat individen. De metoder som används för att testa patientens fysiska prestationsförmåga – till exempel att gå så långt som möjligt på sex minuter – utgör dock en stor och inte sällan ångestfylld ansträngning för många KOL-drabbade, och kan på grund av tidsåtgången vara svårt att genomföra i daglig vård, vilket fick Mikael Andersson att testa ett alternativt gångtest om 30 meter.
– Jag lät 35 personer med KOL gå både 30 meter och sex minuter, och resultaten i de olika testerna uppvisade ett högt samband. Skillnaden var att 30 meter varken medförde utmattning eller ångest. Alltså är det ett utmärkt komplement, om än inte ersättning till det längre testet som behövs exempelvis för att mäta desaturation (hur syremättnaden sjunker i blodet).
I avhandlingen visar Mikael Andersson också hur olika aktivitetsmätare ger olika resultat beroende på vilken aspekt av fysisk aktivitet som ska testas, en iakttagelse som Mikael Andersson inte tillskriver allt för stor betydelse för varken kliniker eller enskilda patienter.
– Den typ av aktivitetsmätare vi studerat är generellt för dyra för gängse klinik, men för forskare som behöver precisa värden, exempelvis i syfte att utvärdera nya interventioner, är det viktigt att analysera exakt vad som ska mätas och utifrån det välja apparat med stor noggrannhet, här bidrar våra resultat med ny information till forskarna.
Mikael Andersson har även studerat svårt KOL-drabbades grad av fysisk aktivitet. Av totalt 72 deltagare uppnådde endast åtta procent den rekommenderade aktivitetsnivån för bevarande av hälsa. De variationer som iakttogs i gruppen förklarades till stor del av lungfunktion, gångförmåga, muskelstyrka och kroppsammansättning.
– Vi följer just nu upp deltagarna för att se om de särdrag som utmärkte de mest inaktiva personerna innebär en ökad risk för frakturer, ökad vårdkonsumtion eller ökad dödlighet på några års sikt. Studien är ett samarbete med Göteborgs universitet och vi räknar med att slutföra datainsamlingen hösten 2014.
I en avslutande delstudie jämför Mikael Andersson grad av fysisk aktivitet mellan personer med och utan KOL. Studien, som bygger på frågeformulär, visar att förekomst av hjärtsjukdom liksom högre grad av fatigue (upplevd utmattning) hos deltagarna med KOL var de starkaste faktorerna kopplade till en låg aktivitetsnivå. Dessa faktorer kan alltså bli viktiga verktyg i identifieringen av vem som bör prioriteras vid rehabilitering.
– Jag kommer att forska vidare kring mina resultat, men återgår även i tjänst vid Akademiska sjukhuset. Min uppfattning är att de patienter som remitteras till oss är sjukare idag än för några år sedan, vilket för mig signalerar en grupp i förändring – där även våra undersökningsmetoder behöver förändras för att säkerställa att vi kan identifiera de patienter som har störst behov av våra insatser.
Mer information:Läs Mikael Anderssons avhandling i DiVA.
Magnus Alsne