Hallå där Coco Norén
Coco Norén, professor i franska, har precis blivit vald till dekan för språkvetenskapliga fakulteten från 1 juli 2014. Vi träffade henne för att ställa några frågor om framtiden.
Hur känns det inför uppdraget att leda fakulteten?
− Med ett enda ord: förväntansfullt. Jag blir glad av att tänka på att jag ska få vara representant för Uppsala universitets språkvetenskapliga fakultet. Jag utmanar den som har lust att hitta ett universitet i världen med forskning och utbildning i lika många språk och språkämnen. I så fall bjuder jag på middag.
Varför har du tackat ja till uppdraget?
− Dekan framstår som det perfekta uppdraget för mig just nu efter att ha rört mig mellan å ena sidan min egen institution och å andra sidan den universitetsgemensamma Akademiska senaten och det övergripande projektet Mål och strategier. På fakultetsnivån möts dessa två ingångar, och man kan lyfta sig lite över vardagsbestyren och samtidigt behålla båda fötterna stadigt i forskning och undervisning.
− Dessutom är Uppsala universitet i allmänhet och språkvetenskapliga fakulteten i synnerhet något av en hembygd för mig. Jag har varit 25 år vid fakulteten först som student och doktorand, sedan så småningom som forskare och lärare med olika uppdrag. Ett alldeles förskräckligt exempel på akademisk immobilitet. Men det behöver inte oroa någon, för vi har en prodekan, Anna Lindström, och en övervägande del av nämndledamöterna som har långa erfarenheter från andra nationella och internationella lärosäten.
Vad ser du som det viktigaste den närmaste tiden?
− I det allra kortaste perspektivet handlar det om att fakultetsledningen ska lära känna institutionerna och inte springa åstad och börja vifta med massa nya oförankrade idéer. Utvecklingsidéer blir som alla vet stabilast om de kommer nerifrån.
− Vissa saker kan vi inte råda över själva. Vi står inför kärvare ekonomiska tider och en annonserad utvärdering av forskarutbildning. I dagsläget är jag inte särskilt orolig. Bara man kavlar upp ärmarna och gör den bästa utbildning och forskning man bara kan, brukar man landa med fötterna ner. Men det gäller att jobba proaktivt.
Vilka utmaningar ser du för fakulteten?
− Det finns bra saker att förfina och lite mindre bra saker att förbättra, och det är institutionerna medvetna om och arbetar med. Jag hoppas fakulteten kan både inspirera och fungera som infrastruktur för att uppmuntra och underlätta. Ökad externfinansiering, publiceringsstrategier som vi själva dikterar, och nya former för samverkan, bara för att nämna några områden.
− Största utmaningen är att synliggöra och få andra att begripa vad vi gör. Inom forskningen måste vi visa hur man forskar på språk och varför det är viktigt. För utbildningens del måste vi påminna om att språkämnen både innefattar kunskap om språk, litteratur och samhälle, och samtidigt kräver intensiv och långvarig färdighetsträning.
Anders Berndt