Intervju med Mattias Martinson, kommande dekan för teologiska fakulteten
Hallå där Mattias Martinson, professor i systematisk teologi med livsåskådningsforskning, du har precis blivit vald till dekan för teologiska fakulteten från 1 juli 2014.
Hur känns det inför uppdraget att leda fakulteten?
− Att bli utnämnd till dekan känns mycket inspirerande och hedrande. Det finns en rad viktiga frågor som jag ser fram emot att ta tag i. Jag har varit prodekan under en treårsperiod så jag är hyfsat väl medveten om vad dekanskapet innebär i form av frågor och konkreta uppgifter. Men däremot är det inte så lätt att sätta sig in i hur det kommer att kännas när man har huvudansvaret. Man har väldigt många intressen och åsikter att ta hänsyn till och det gäller att lyssna noga.
Varför har du tackat ja till uppdraget?
− Det ger mig en möjlighet att påverka teologiska fakultetens viktiga arbete. Att tillsammans med alla som jobbar på teologen fortsätta arbetet med att forma en modern religionsvetenskaplig utbildnings- och forskningsmiljö.
− Men minst lika viktigt är det att jag som teologiska fakultetens dekan också har möjlighet att påverka universitetet i olika avseenden. Under min tid som prodekan har jag lärt känna nya sidor av mig själv. Utifrån den erfarenheten tror jag att jag kan klara av uppgiften som dekan, det var en viktig förutsättning för mig när jag bestämde mig för att tacka ja.
Vad ser du som det viktigaste den närmaste tiden?
− Vi har under den senaste mandatperioden inrättat ett nytt profilområde inom islamisk teologi och filosofi, med en ny professor på plats. Vi behöver konsolidera och fortsätta arbetet med utbildningsprofiler inom det området. Vi har en professur som blir vakant i sommar, och jag kommer relativt omgående att ta över arbetet med att anställa en ny person på den positionen. Sådana ärenden är alltid oerhört viktiga för vår framtidsinriktning.
Vilka utmaningar ser du för fakulteten?
− Det finns många intressanta utmaningar framför oss, jag ger bara ett exempel: humaniora i stort genomgår en kraftig förändring ifråga om publiceringsmönster. Men också ifråga om tolkningar av hur validering av forskningens kvalitet ska gå till. Bibliometri, impact, open access och liknade begrepp har gjort sitt definitiva intåg i vår värld. Den tidigare dekanen Mikael Stenmark har i mina ögon gjort en stor insats för att vi på teologen ska börja tänka i nya banor kring detta, utan att förlora vår själ på vägen. Det arbetet måste fortsätta och jag tycker att det är mycket viktigt att föra en dialog om detta i flera forum på olika nivåer. Den möjligheten har man som dekan, om man tar den.
− Detta är möjligen en fråga som vid första anblicken kan tyckas vara smal och inskränkt. Men det är en feltolkning av läget, tror jag. Frågor av det slaget kommer att ha väldigt stor bäring på hur vi och andra systerområden i universitetet kan konkurrera om forsknings- och utbildningsmedel i framtiden.
Anders Berndt