Finanseringen klar för ESS

Bildtext
Det är nu klart att den stora forskningsanläggningen ESS, European Spallation Source, kommer att byggas i Sverige. Det meddelade regeringen vid en presskonferens idag efter slutförhandlingar med Tyskland.
Sedan Sverige 2009 vann kampen om lokaliseringen har förhandlingar om finansiering pågått med de 16 länder som deltar i samarbetet. Totalkostnaden beräknas till 16.6 miljarder kronor och Sverige, Danmark och Norge står för 50 procent av kostnaden.
Anläggningen, som byggs i Lund, kommer att bli världens mest kraftfulla pulsade neutronspallationskälla, cirka fem gånger kraftfullare än de två anläggningar som för närvarande finns i USA och Japan. Många forskargrupper i Sverige, Norden och Europa, bland dessa flera vid Uppsala universitet, planerar att utnyttja ESS-anläggningen. Uppsala universitet har också sedan tidigare ett uppdrag att utveckla ny acceleratorteknik för anläggningen, som anknyter starkt till områden där Uppsala universitet idag har världsledande forskning, såsom fysik, life science, materialforskning och batteriforskning.
- Det är otroligt viktigt att man nu skapar förutsättningar för att använda den kompetens och det intresse som finns i Sverige, vid lärosätena och inom näringsliv. Vi vill vara med i detta och åtar oss gärna uppdrag i utbyggnaden av anläggningen, säger rektor Eva Åkesson.
Regeringens besked kom efter att slutförhandlingarna med Tyskland blev klar sent på torsdagen. De kommer att bidra med elva procent (1.8 miljarder), vilket var sista pusselbiten till full finansiering.
Den formella byggstarten planeras till sensommaren 2014. Helt avslutad är konstruktionen 2025.
Läs mer på regeringens hemsida.
Fakta:
ESS-anläggningen kommer att bestå av en 450 meter lång supraledande linjär protonaccelerator, ett metalliskt strålmål och ett antal experimentstationer. En stråle av tiotusen billioner (1016) protoner per sekund skall accelereras till en energi som motsvarar ett spänningsfall på 2.5 miljarder volt (2.5 GeV) och riktas mot strålmålet, i vilket atomkärnor därvid splittras (”spalleras”) av de inkommande protonerna. Detta ger upphov till ett mycket intensivt flöde av neutroner ut från strålmålsområdet. Med hjälp av detta neutronflöde kan olika typer av egenskaper hos materialprover undersökas i experimentstationerna. Sådana undersökningar är av stort intresse inom grundläggande materialforskning och för industriella tillämpningar av denna typ av forskning.
Anneli Waara