Minskat stillasittande kan ge längre telomerer

Forskarnas resultat visar, lite förenklat, att det är viktigare att ta sig upp ur soffan och börja röra sig i vardagen än att lägga sig i hårdträning för att springa maraton.

- Vi vet sedan tidigare att en stillasittande livsstil är ohälsosam. Flertalet publicerade studier har tidigare visat att till och med små korta men regelbundna avbrott från en stillasittande vardag ger omedelbara positiva effekter på hälsomarkörer. Våra ger oss en möjlig inblick i mekanismerna bakom dessa effekter, säger Per Sjöberg, forskare vid institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.

Den aktuella studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet och Umeå universitet. Resultaten bygger på information om en mindre grupp 68-åringar, väldigt stillasittande och överviktiga med bukfetma. Samtliga har ingått i en tidigare studie av samma forskarlag, där hälften av deltagarna slumpmässigt valdes ut till ett specialanpassat motionsprogram under en sexmånaders period och resterande fick klara sig på egen hand.

Telomerer kallas ändarna på kromosomerna i cellkärnan som i sin tur är bärare av alla våra arvsanlag (DNA). Dessa telomerer styr förenklat cellernas förmåga till delning och är viktiga för vårt DNA:s  förmåga att reparera sig – och därmed betydelsefulla för vår hälsa och livslängd. Man vet sedan tidigare att människor som rör på sig mycket och äter hälsosamt har längre telomerer än exempelvis rökare.  Det har dock varit oklart om det går att kan påverka telomerlängden genom livsstilsförändringar.  

Forskarna bakom den nu publicerade studien ville därför undersöka om det motionsprogram som hälften av 68-åringarna fick genomgå hade någon effekt även på deltagarnas telomerer.

Analyser från blodceller från alla studiedeltagare före respektive ett halvår efter programmet visade att telomererna är dynamiska, det vill säga kan förkortas och förlängas under livet. För att se om det fanns något tydligt mönster för påverkan av telomerlängden, gick forskarna vidare och studerade eventuella förändringar mer i detalj, kopplat till bland annat lågintensiv träning, moderat till högintensiv träning, stillasittande tid liksom total fysisk aktivitet.

Upptäckten och beskrivningen av telomerens funktion belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2009.

Publikation:  “Stand up for health—avoiding sedentary behavior might lengthen your telomeres: secondary outcomes from a physical activity RCT in older people”, Per Sjögren, Rachel Fisher, Lena Kallings, Ulrika Svenson, Göran Roos, Mai-Lis Hellénius, British Journal of Sports Medicine, online 3 september 2014, doi: 10.1136/bjsports-2013-093342.