Science fiction – inte bara underhållning
Klimatförändringar, överbefolkning och radikala samhällsystem – i science fiction-litteratur går det utmärkt att underhålla och på samma gång leverera en rejäl nypa samhällskritik.
– Rymden är oändlig och den ger utrymme för fantasin på ett helt annat sätt. Man är mer fri i tid och rum. Samtidigt rör man sig på gränsen till vad som är möjligt.
Så beskriver Jerry Määttä, forskare i litteraturvetenskap, fördelarna med att förlägga en historia till en annan plats än jorden. Författaren får ett större spelrum och behöver inte på samma sätt som jordbundna kollegor förhålla sig till tid, rum och rådande normer.
Science fiction är ingalunda ett modernt påfund. Genren fanns egentligen redan under antiken, berättar Jerry Määttä. Det finns bevarade parodier på reseberättelser, som var vanliga på den tiden, där man reste till månen och solen.
Genren dyker sedan upp under flera perioder under historien. Bland annat i Miltons ”Paradise lost” och Voltaires ”Micromégas” där utomjordningar kommer till jorden och betraktar den. Detta berättargrepp brukar kallas att främmandegöra och används av flera författare som vill visa upp vad de upplever som absurditeter men som samhället av slentrian accepterar eller har slutat reflektera över.
- Man använder till exempel science fiction för att diskutera politiska revolutioner, särskilt i ungdomslitteraturen. Där törs man diskutera hur ett samhälle skulle kunna förändras. Jag tror inte att det skulle kunna göras på samma direkta sätt i andra genrer, säger Jerry Määttä.
Genren kan vara mycket kommersiell men trots detta smygs det ofta in en hel del samhällskritik.
- I science fiction ställs ofta stora frågor om mänsklighetens och jordens framtid. Man tar upp problem som klimatförändringar, teknikutvecklingen och stora existentiell frågor – men man gör det på ett lättsamt sätt.
Ett exempel på en tv-serie som diskuterade hur ett samhälle skulle kunna förändras är 60-talets Star Trek.
Jerry Määttä disputerade 2006 med sin avhandling ”Raketsommar : science fiction i Sverige 1950-1968”. I sin avhandling konstaterar han bland annat att genren var riktigt populär i Sverige i mitten av 50-talet. Märkligt nog avtog intresset för science fiction efter rymdkapplöpningen och man slutade nästan helt att skriva om rymdresor på 60-talet.
Science fiction har inte varit och är fortfarande inte en särskilt ”fin” litteraturgenre i Sverige. Mitt under glansperioden på 50-talet publicerade Harry Martinsson sitt rymdepos Aniara där handlingen utspelar sig på en stor rymdfarkost som transporterar emigranter från jorden till Mars eftersom jorden är förstörd av kärnvapen och miljöförstöring.
Trots att Aniara är ett skolboksexempel på science fiction har det inte alltid varit rumsrent att kalla boken just det. Det var inte fint med science fiction och fin litteratur kunde följaktligen inte vara science fiction.
Idag är det oftast fritt fram att kalla Aniara science fiction. Men även om flera verk och författare inom genren fått ett visst erkännande har den fortfarande inte särskilt hög status i det kulturella Sverige. I Frankrike, Storbritannien och USA står den lite högre i kurs.
---
FAKTA: Bra science fiction för nybörjare enligt Jerry Määtä:
Filmen “2001: A Space Odyssey” (Stanley Kubrick)
“Möte med Rama” (Arthur C. Clarke)
Trilogin ”Red Mars”, ”Green Mars” och ”Blue Mars” (Kim Stanley Robinson)
Bokserien om the Culture (Ian Banks)
“The Left Hand of Darkness” samt “The Dispossessed” (Ursula K. Le Guin)
Linda Koffmar