Räddad insulinproduktion efter behandling med egna stamceller

- Ett år efter behandlingen hade patienterna en bevarad och, i vissa fall, till och med bättre insulinsekretion, konstaterar Per-Ola Carlsson, diabetesläkare på Akademiska sjukhuset och professor i medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet.

Vid typ 1 diabetes angriper och förstör det egna immunförsvaret de insulinproducerande betacellerna. Diagnosen ställs först när så många betaceller dukat under att blodsockret inte längre går att kontrollera. Men en del betaceller lever fortfarande ytterligare en tid och det är dem Per-Ola Carlsson och hans grupp lyckats rädda i en första, liten vetenskaplig undersökning.

- Vi vet att även en liten del överlevande betaceller är betydelsefulla. Blodsockret blir enklare att kontrollera eftersom cellerna automatiskt svarar med att utsöndra insulin då blodsockret stiger. Betacellerna fungerar som ett utjämnande stöd till det injicerade insulinet, säger Per-Ola Carlsson.

I undersökningen deltog 20 vuxna typ 1 diabetiker som hade haft diagnosen som mest i tre veckor. Så tidigt efter diagnos eftersom det finns fler betaceller att rädda då.

- Vi testade även deltagarna för att försäkra oss om att de fortfarande hade en liten egen insulinproduktion kvar.

Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper. Den ena fick behandling, den andra utgjorde kontrollgrupp. Samtliga behandlades intensivit med insulininjektioner och deras blodsocker följdes noggrant under det år undersökningen varade efter behandlingen med stamceller.

De stamceller forskargruppen använde, så kallade mesenkymala stamceller, var patienternas egna. De skördades från höftbenskammen och odlades i laboratoriet under två till tre veckor upp till det tiodubbla antalet innan de sedan via ett dropp gavs tillbaka till patienten. Vid några tillfällen undersöktes deltagarnas egen förmåga att utsöndra insulin som svar på en standardiserad måltid. Mesenkymala stamceller kan utvecklas till en rad olika celltyper, framför allt olika former av bindvävs- och stödjeceller i vävnad. De har också antiinflammatoriska och immunmodulerande egenskaper.

- Från försök där en djurmodell för typ 1 diabetes användes vet vi att cellerna söker upp skadad vävnad, till exempel angripna betaceller i bukspottkörteln, säger Per-Ola Carlsson.

Ett år efter behandlingen var det dags att utvärdera försöket och sammanfatta resultaten vilket forskargruppen nu gjort i den vetenskapliga tidskriften Diabetes (se länk nedan).

- Vi hade sett att patienterna som behandlats med stamceller hade en bevarad, eller till och med en ökad  egen insulinproduktion. Kontrollgruppen hade den förväntade nedgången i insulinproduktion. Dessutom hade behandlingen inte några biverkningar, konstaterar Per-Ola Carlsson och tillägger.

- Vår slutsats är att det här är en säker och lovande strategi för att hejda förstörelsen av betaceller vid typ 1 diabetes.

Deltagarna i underökningen kommer att följas under fem år men forskargruppen har redan startat en ny studie med fler deltagare.
- Om även den och andra studier visar lika positiva resultat kan stamcells-behandling mycket väl bli rutin vid nyinsjuknande i typ 1 diabetes. Den kan också komma att användas för att förebygga diabetes bland barn och vuxna som har en känd hög risk att insjukna.