Genetisk variation i tumörer hos barn visar vägen till bättre behandling

21-9

Bildtext

Allt fler barn med cancer överlever idag – men fortfarande är det 10-20 procent av de unga patienterna som dör i sin sjukdom. En forskargrupp från Lund, KI och Uppsala har funnit ett nytt sätt att skilja ut de mest elakartade tumörerna, så att de kan ges en extra kraftfull behandling.


Studien har letts av forskare vid Lunds universitet. Forskare från Scilifelab Uppsala och Array och analysfaciliteten vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, har designat och utfört de bioinformatiska analyserna.

Vid cancer hos vuxna är tumörcellerna mer genetiskt föränderliga än friska celler. När en tumörcell delar sig hamnar kromosomerna ofta fel, eller går sönder och kombineras på felaktiga sätt. Men om detta också gäller barncancer, och om förändringarna i cellernas arvsmassa har en koppling till cancerns svårighetsgrad, har varit oklart.

– Vi har nu kunnat svara ja på båda frågorna. Även tumörer hos barn är genetiskt instabila, och ju större variationen är mellan cellerna, desto mer elakartade är tumörerna, säger David Gisselsson Nord, forskare i klinisk genetik vid Lunds universitet.

Han och kollegorna i forskargruppen har bland annat studerat 44 fall av cancerformen Wilms tumör, den vanligaste typen av njurcancer hos barn. Alla de 44 patienterna hade behandlats med cellgifter, och de flesta klarade sig, men några utvecklade metastaser och dog. De senare patienterna var just de vars tumörer uppvisade den största variationen mellan cellerna.

Studien förklarar varför det i många barncancerformer varit så svårt att förutse vilka barn som löper högst risk att drabbas av återfall. Trots långvarigt sökande har man inte hittat några markörer hos tumörcellerna som kunnat skilja mellan elakartade och mindre farliga tumörer.

Tidigare har man letat efter vissa egenskaper, till exempel mutationer, i ett enda tumörprov från varje patient. Men när cellerna varierar så mycket som de gör i en tumör räcker inte ett enda prov för att fastställa tumörens egenskaper.

Som väl är för patienterna behöver lösningen dock inte vara att ta en hel rad prover från varje tumör. Den nya studien visar att det räcker att studera den så kallade mikrovariationen – graden av genetisk variation mellan cellerna inom ett enda millimeterstort prov. Graden av genetisk variation verkar utgöra en grund till de större förändringar som på sikt får cancern att återkomma och sprida sig.

Mikrovariationen förutsäger risken för återfall och död betydligt bättre än förekomsten av enskilda mutationer. Detta är ett helt nytt sätt att bedöma farligheten hos en tumör.
 

Intratumoral genome diversity parallels progression and predicts outcome in pediatric cancer, Nature Communications, 27 January 2015.

Linda Koffmar

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin