En kristen röst i samhällsdebatten
Antje Jackelén är tillbaka i Uppsala, dit hon kom som gäststudent från Tyskland i slutet av 70-talet. Som nybliven ärkebiskop deltar hon gärna i samhällsdebatten, till exempel på twitter. – Det är en utmaning att säga något pregnant och kanske rentav vackert på 140 tecken.
Varje lördagskväll klockan 18 och söndagsmorgon klockan 9 skickar Antje Jackelén ut ett ”#söndagsord” till sina 10 698 följare på twitter.
– I söndags skrev jag: ”Varje hatbrott är en attack mot mänskligheten. Varje medmänsklig handling lagar världen” och det gillade folk uppenbarligen, för jag fick ovanligt mycket respons, säger Antje Jackelén.
Hon ger ett öppet och nyfiket intryck där hon sitter i en soffa på kyrkokansliet i Uppsala. Samtidigt är hon eftertänksam och noga med formuleringarna. Kanske är det därför hon gillar twitter?
– Skulle vi bara prata med 140 tecken så skulle det bli lite fattigt. Men jag gillar att ibland verkligen jobba med orden. Det är lite sport över det.
Som ärkebiskop träffar hon många människor, på möten, i sammanträden och vid morgonmässan i Domkyrkan på onsdagar som hon leder varje vecka – om hon inte är bortrest.
När vi träffas är hon nyss hemkommen från en resa i Europa, först till Tyskland och ett möte med Lutherska världsförbundet. Sedan vidare till Estland, där en ärkebiskop skulle vigas.
Den fasta punkten är Uppsala och ärkebiskopsbostaden ett stenkast från Domkyrkan och kyrkokansliet. En ny men samtidigt välbekant miljö för Antje Jackelén. Hon var gäststudent i Uppsala i slutet av 70-talet. Nu är hon tillbaka igen, som ärkebiskop, och bor granne med universitetshuset.
– Jag har inte hunnit lära känna staden än, jag kom hit i augusti och då var det flytt och full rulle på jobbet. Sen kom november och vintern, säger hon.
Helt ny i Uppsala är hon alltså inte. Hon har starka minnen från första sommaren i Uppsala 1977, då hon knappt kunde någon svenska alls.
– Det första som hände var att jag deltog i Uppsala International Summer Session i fyra veckor. Det var en väldigt bra språkkurs, men man kunde också gå kurser vid sidan om. Jag minns att jag tog bland annat arkeologi, så vi var i universitetsparken och jag lärde mig att läsa runstenar. Det var lite häftigt.
När hon kom hade hon pluggat teologi i tyska Tübingen i nästan tre år. Beslutet att bli präst växte fram successivt och i januari 1980 prästvigdes hon.
Sedan följde en händelserik karriär med arbete som präst, forskning, utlandsvistelser och nu senast som biskop i Lund i sju år.
En avgörande period, som hon ser tillbaka på med glädje, är åren i Chicago som lärare i systematisk teologi vid Lutheran School of Theology.
– Tiden i USA var otroligt utvecklande och jag är mycket tacksam för de åren. Jag har sagt många gånger att utan de åren hade jag nog inte vågat säga ja till att ställa upp i ett biskopsval.
Det förklarar hon med att det var en intellektuellt och socialt stimulerande miljö men också stärkande för självkänslan.
– Det var verkligen motsatsen till Jante-lagens ”Du ska inte tro att du är någon.” Jag minns att jag blev så tagen när jag var ny i Chicago och hade lyckats publicera en artikel i en fin tidskrift och så kom den ena kollegan efter den andra och sa: ”Vad roligt, grattis! Det är roligt för oss alla”. Det har varit viktigt, och det tror jag är viktigt för alla människor, att få rätt sorts uppmuntran.
Som ärkebiskop är hon representant för Svenska kyrkan inte bara nationellt utan också internationellt. Hon har flera gånger fört fram hur viktigt det är att kyrkan tar plats i samhällslivet.
– Vi ska vara en kyrka i världen och har ett uppdrag att berätta om Jesus i ord och handling. Till det hör att stå upp till exempel mot orättvisor och när människovärdet hotas.
Ibland har kyrkan svaret på frågor, men många gånger handlar det om att ställa frågor som kanske ingen annan ställer.
– Vi ställer frågor om långsiktighet som inte är så naturliga för företag som är trimmade på kvartalsrapporter eller politiker som är trimmade på mandatperioder. Vi har ett evighetsperspektiv och kan på så vis vara en viktig samtalspartner.
---
FAKTA: Antje Jackelén
Titel: Ärkebiskop, sedan juni 2014.
Ålder: 59 år
Familj: Gift, med barn och barnbarn
Utbildning: Studerade teologi i Tübingen och vid Uppsala universitet och prästvigdes 1980. Teologie doktor vid Lunds universitet 1999.
På fritiden: Läser gärna sådant som jag inte måste läsa. Är gärna ute och går.
Senast lästa bok:Araben av Pooneh Rohi om en student vid ett svenskt universitet som är dotter till en man från Iran. Den skildrar inifrån hur mycket trasighet som kan uppstå när drömmar går i kras och hur rotlöshet gör det svårt att bygga varaktiga relationer till en annan människa.
Dold talang: Den där frågan blir snart omöjlig att besvara, jag brukar säga att jag spelade trumpet i min ungdom men då är det ju inte dolt längre…
Favoritplats i Uppsala: Jag tror att jag kommer upptäcka fler favoritplatser, men något som just nu är väldigt fint är lägenheten jag bor i. Jag gillar utsikten mot universitetsparken och universitetshuset.
Favoritnation: Uplands nation.
Vad gör dig glad: Barnbarnen.
Vad gör dig arg: Jantelagen, den förstör så mycket av kreativiteten.
Annica Hulth