Mötet med tiggare väcker frågor

"Tiggarna har på ett helt annat sätt än tidigare tvingat oss att ta ställning till om vi ska hjälpa eller inte hjälpa en fattig människa som ber om pengar", säger doktoranden Erik Hansson.

Det har skett en förändring i stadsbilden de senaste åren. Där det tidigare bara fanns enstaka gatumusikanter, en och annan hemlös och ett gäng a-lagare i parken finns nu utanför varje affär och i många gathörn en till synes miserabel person som tigger om pengar. Denna förändring i stadsbilden har gett upphov till en storm, vars vågor slagit in i såväl fikarummen på jobbet som i riksdagen. Varför har reaktionerna blivit så häftiga?

– Tiggarna har på ett helt annat sätt än tidigare tvingat oss att ta ställning till om vi ska hjälpa eller inte hjälpa en fattig människa som ber om pengar. Vi är väldigt ovana att behöva göra det i Sverige, därför reagerar många starkt.

Det säger Erik Hansson, doktorand i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Han skrev sin masteruppsats just om tiggeriet. Uppsatsen baserades på djupintervjuer med ett antal Stockholmsbor och fick mycket uppmärksamhet.

Erik Hanssons bild av varför reaktionerna blivit så starka är att de flesta ser tiggeriet som ett problem som Sverige ”klarat av”. I vårt land ska de som verkligen är utsatta få någon sorts hjälp. Tiggeriet hör inte hemma här.

– Därför är detta något som en högre nivå borde ta hand om. Vi ska inte behöva konfronteras med det moraliska problem det innebär att behöva ta ställning till om vi ska ge pengar till en tiggare eller inte. Fattigdom finns någon annanstans.

Olika personer reagerar sedan olika på detta.

– Vissa tolkar det som att alla som kommer hit måste få hjälp. Andra tycker att det är Rumäniens ansvar, att vi inte ska behöva konfronteras med det moraliska ansvaret.

Ett intressant resultat från Erik Hanssons arbete är att ingen av intervjupersonerna betraktade etniska svenskar som tiggare. De ser man som hemlösa, alkoholister eller andra missbrukare.

– De ”vet” man att de kan få hjälp om de vill. Därför behöver man som individ inte känna någon skuld.

Ett genomgående resultat från intervjuerna var att många hellre ger pengar till en missbrukande svensk än till en rom.

– Då vet man vart pengarna går, även om man vet att de går till sprit. När det gäller romer finns det fortfarande en stark bild hos många att det finns kriminella nätverk i bakgrunden, trots att undersökning efter undersökning inte hittar några spår av sådant. Men den bilden är svår att tvätta bort. Ett skäl är förmodligen att den gör det mycket lättare att rationalisera ett val att inte ge pengar till en romsk tiggare.

Den uppmärksammade masteruppsatsen var ett stort skäl till att Erik Hansson fick den doktorandtjänst han nu har. Han kommer att fortsätta forska om svenskars syn på tiggeriet.

– Det finns helt andra möjligheter att gå på djupet i ett doktorandprojekt. Jag ska bland annat göra textanalyser på sociala medier, Flashback, tidningar och tv, för att ta reda på hur man talar om det här.

Han planerar också att fördjupa sig i kognitionsforskning för att hitta modeller som kan förklara hur rationaliseringsprocessen går till.

– Det blir lite av ett pionjärprojekt, eftersom det varken i Sverige eller internationellt finns särskilt mycket forskning om detta, säger Erik Hansson.

Kim Bergström