Vem är din granne – och vad spelar det för roll?

Rika och fattiga lever alltmer isolerade i olika bostadsområden, visar forskningen.

Segregationen ökar i Stockholm, visar en färsk studie av geografiska förändringar mellan år 1995 och 2010. Forskarna har jämfört demografiska och socioekonomiska förhållanden med varandra. De har också använt närmsta-grannar-data, till exempel en individs fem närmaste grannar, eller tio, eller hundra.

Beräkningarna har gjorts med ett dataprogram som utvecklats av John Östh, forskare i kulturgeografi vid Uppsala universitet och visar alltså att segregationen ökar.

”Mest anmärkningsvärd är den starka ökningen av den ekonomiska segregationen där fattiga är mer isolerade idag än tidigare och där stora delar av fattiga personers omgivning består av andra fattiga. Än mer isolerad är gruppen rika som lever mer åtskilt än tidigare och som i allt större utsträckning lever sina vardagsliv utan möte eller med få möten med fattiga individer”, skriver forskarna.

Samtidigt visar en ny avhandling att stadsplaneringen av Stockholm förstärker den här trenden. Stadsplaneringen har en marknadsorienterad inriktning med mål att främja tillväxten medan de sociala målsättningarna får stå tillbaka, menar kulturgeografen Jon Loit.

Han har undersökt planeringen av två helt olika bostadsområden: dels förändringsplanerna av höghusstadsdelarna runt Järvafältet inom ramen för Järvalyftet, dels det nya stadsutvecklingsområdet Norra Djurgårdsstaden.

– Sammantaget kan Stockholms planering förväntas resultera i en exkluderande stad reserverad för invånare med arbete och högre inkomster, konstaterar Jon Loit.

Han menar att planeringen leder till att segregationen cementeras och att Stockholm fortsätter att vara en delad stad. I synnerhet planerandet och byggandet av ett livsstilsområde för socioekonomiskt starka grupper som Norra Djurgårdsstaden innebär att segregationen förstärks då olikheterna mellan bostadsområden består.

– Planeringen är med nuvarande inriktning inte en lösning på segregationen utan ett problem, säger Jon Loit.

Hans forskning ingår i forskningsprogrammet ”Mångfaldens dilemman” vid Institutet för bostads-och urbanforskning (IBF) i Uppsala. Forskningen har fokus på Sverige, men väcker stort intresse internationellt, berättar forskningsledaren Roger Andersson, professor i kulturgeografi.

– Grundfrågorna är väldigt akuta, nu när både invandringen och rasismen ökar. Nästan hela Europa står inför en framtid med en snabbt ökande äldre befolkning medan födelsetalen minskar. En sak som kan bidra till att lösa problemen är invandringen från utomeuropeiska länder. Samtidigt ökar motståndet mot invandring. Det är ett strukturellt dilemma som många länder delar, säger Roger Andersson.

Frågan om segregation är komplex, eftersom olika värden kommer i konflikt. Till exempel har vi alla en grundläggande rätt att bestämma var vi ska bo. Samtidigt har samhället synpunkter och vill ha mindre segregation.

– Det finns tendenser att många infödda svenskar inte bor kvar i svenskglesa områden och har olika undvikande beteenden. Samtidigt är de i sin fulla rätt att fatta de här besluten. Det är dilemmat mellan individens fria val och ibland oönskade kollektiva utfall av samma val, säger Roger Andersson.

Två fenomen driver på utvecklingen. Dels att många nya svenskar av inte minst ekonomiska skäl är utestängda från stora delar av bostadsmarknaden och hänvisade till ett fåtal hyresrättsdominerade bostadsområden. Dels att många som tillhör ”majoritetssamhället” väljer att flytta ifrån bostadsområden där det bor folk från olika kulturer.

Det som allra mest styr valet av boende är förstås de ekonomiska förutsättningarna.

– De sista 20 åren har vi haft en situation med mycket starkare socioekonomisk segregation och vidgade sociala skillnader. Tidigare hade vi många blandade bostadsområden men nu har de fattiga blivit fattigare och det driver på den etniska segregationen.

Men spelar det då så stor roll var man bor, för hur det går i livet, med utbildning, karriär och hälsa?

En sak är säker: Det spelar större roll i en storstad, där det blir en geografisk sortering av människor som påverkar till exempel val av skola och fritidssysselsättningar.

– Även i en mindre stad spelar grannskapet roll, men i den större skalan sorterar grannskapet mer än bara boendet.

Det spelar förstås en grundläggande roll var du bor i förhållande till miljöstörande verksamhet.

– Vi vet att fattiga bor i sämre miljöer, till exempel nära bullriga och farliga vägar eller med ojämn tillgång till olika typer av service som skola och äldreomsorg och det påverkar förstås livet i stort. När det gäller grannar och relationer till dem blir det mer komplext, eftersom våra sociala nätverk inte är bundna till bostaden.

Det gäller särskilt idag när det fria skolvalet har gjort det möjligt att välja en skola som ligger i en annan del av staden. Därför är valet av skola kanske mer avgörande än bostadsläget för uppväxande barn.

– När det gäller vuxnas arbetsmarknad och karriär har det visat sig att det är lättare att komma tillbaka i jobb om du bor i områden där många har jobb. Vi vet ju att nätverk är viktiga för inkomstutvecklingen.

Bostadsområden förändras hela tiden och invånarna likaså. I Sverige finns det goda möjligheter att följa utvecklingen.

– Vi har byggt upp en stark forskarprofil i Sverige med registerdata som gör att vi kan följa individer och hushåll över tiden. Där har vi en stor fördel i Sverige eftersom vi har investerat mycket i dataförsörjningen, säger Roger Andersson.

Och den senaste forskningen visar alltså på att segregationen ökar i Stockholm, vilket påverkar vad som händer i livet.

– Vi har en välfärdspolitik som är baserad på individens rättigheter. Om det är så att vi har en sortering av livschanser beroende på var du bor, behöver vi ta in extra resurser.

Idag finns det en växande grupp som inte har råd att bo kvar i sin bostad på grund av hyreshöjningar, till exempel i miljonprogrammets lägenheter i Stockholms förorter. Det är stora bostadsområden som byggdes på 70-talet och som kommit att bebos av de som har det sämst ställt.

Nu rustas de och renoveras, med följd att hyrorna höjs och många tvingas att flytta eftersom de inte har råd att bo kvar. 25 procent, visar en rapport från Boverket 2014. Sara Westin är en av de forskare som undersökt problemet med ”renovräkning”, vilket bland annat resulterade i rapporten ”…men vart ska vi då ta vägen?” som skrevs på uppdrag av Hyresgästföreningen.

– Den övergripande slutsatsen är att det är nödvändigt att fortsätta utmana föreställningar om hur renoveringar får gå till, säger Sara Westin.

För fastighetsägarna kan renoveringen bli ett tillfälle att höja standarden och locka nya hyresgäster. I sin iver att maximera vinsten kan det bli en överdrivet lyxig renovering och en standardhöjning som de boende inte har råd med.

– Vi är inne i en period där så kallade affärsmässiga principer styr på den svenska bostadsmarknaden. Fastighetsägarna tar själva upp vikten av ”marknadsanpassning” och viljan ”nå nya kundgrupper”. Om man ska nå nya kundgrupper måste andra flytta sig.

Möjligheten att påverka finns, genom till exempel Hyresgästföreningen, men det är svårt att som enskild hyresgäst tacka nej till renovering även om den innebär en hyreshöjning.

– Vår studie visar att den process som föregår en renovering ofta är skendemokratisk. Hyresgästerna har liten möjlighet att påverka nivån.

Professor Irene Molina har följt miljonprogrammen länge i sin forskning och hon ser allvarligt på läget.

– Vi befinner oss i en bostadskris, inte på bostadsmarknaden men för människor som inte har någonstans att bo eller som ser sitt boende hotat. Vi behöver mobilisera alla möjliga krafter för att göra något åt de här problemen.

Ett tillfälle till det var det senaste Bostadsmötet som Institutet för bostads- och urbanforskning bjöd in till i höstas. Bland deltagarna fanns flera aktörer på bostadsmarknaden – politiker, tjänstemän, kommunanställda, länsstyrelsen, Boverket, SABO och Hyresgästföreningen.

– Vi inser att vårt uppdrag är viktigt – bostadsfrågorna påverkar ju oss alla i vardagen. Så vi samarbetar stadigt med andra aktörer, säger Irene Molina.

----

FAKTA: Mångfaldens dilemman

• Finansieras av Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd) under 2010-2015.
• Forskningsprogrammet baseras på den forskning om etniska relationer, bostadssegregation, storstadspolitik och lokalt politiskt deltagande som utvecklats på Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet.
• En stor del av forskningen bedrivs av kulturgeografer och statsvetare men i programgruppen ingår även nationalekonomer, sociologer och en kulturantropolog.