”Migrationsverket bör utbilda sin personal”

Migrationsfrågan och antalet asylsökande i vårt land tar allt större plats i det offentliga samtalet. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt vad som sker med dem som får avslag på sin ansökan. I Sverige placeras många i väntan på utvisning i något av landets fem förvar – låsta miljöer i Migrationsverkets regi där upp till 255 människor kan vistas samtidigt. I tre aktuella studier kartlägger Soorej Jose, institutionen för kvinnors och barns hälsa, hur boende och personal vid förvaren ser på sin tillvaro och måndag 18 maj presenterade han sina resultat vid ett seminarium inför ett 40-tal tillresta från hela Europa.
– Förvartagna är både utsatta och sårbara, och vi behöver mer kunskap om hur de påverkas av de förhållanden som råder i förvaren. Den här situationen angår hela EU, och det material vi tar del av idag är extremt relevant i vår strävan att skapa bättre miljöer för den här gruppen, konstaterade Lilja Gretarsdottir, Senior Adviser on Migration i Europarådets Directorate General of Human Rights and Rule of Law.

Soorej Joses studier är baserade på intervjuer och en enkätundersökning bland förvarstagna och medarbetare vid samtliga svenska förvar. Resultaten visar att den problematik som uppstår sällan bottnar i fysisk standard – vilken är relativt hög i europeisk jämförelse. Snarare är det känslan av maktlöshet, bristen på meningsfulla aktiviteter och, framför allt, avsaknaden av psykosocialt stöd.
– Mycket handlar om upplevelsen att vara inlåst utan att ha begått brott, då hjälper det föga om buren du sitter i är gjord av guld. Min rekommendation till Migrationsverket är att utöka tillgången till anpassad vård – bland annat i form av någon att prata med såsom kuratorer på förvaren – samt att ge sin personal nödvändig kunskap för att utföra sitt komplexa uppdrag och ge de boende det stöd de behöver, säger Soorej Jose.

Vid seminariet redogjorde även Dag Bönke, verksamhetsexpert vid Migrationsverket, för situationen vid landets förvar där drygt 3 000 personer tillbringade i genomsnitt åtta dygn år 2014. För att hantera följderna av de kulturella skillnader som uppstår behöver kapaciteten utökas och personalen få utbildning vilket, enligt Bönke, skulle minska myndighetens beroende av polis och kriminalvård.
– Vi måste vara medvetna om att flertalet förvartagna är olyckliga, ovana med att vara inlåsta och inte har något att se fram emot. Det innebär att vi behöver arbeta med rimliga mål, och genom att skapa strukturer, rutiner och positiva mål i en kaosartad livssituation kan vi förhoppningsvis hjälpa dessa människor att åtminstone må mindre dåligt.

Diskussionen om de förvartagnas villkor fortsätter på både svensk och europeisk nivå. Härnäst ska Soorej Jose sammanställa sina studier och formulera rekommendationer för förbättringar på en för myndigheten genomförbar nivå. I Strasbourg för Europarådets Directorate General of Human Rights and Rule of Law resonemang på flera parallella spår.
– Vi för kontinuerliga samtal kring alternativa system till förvaren, men så länge de existerar måste vi förbättra dem och se till att de erbjuder humana och värdiga miljöer, därför sätter jag stort värde på det arbete som presenteras här idag och som kan hjälpa oss förstå hur vi bör gå vidare, säger Lilja Gretarsdottir.

Onsdag 27 maj presenterar Soorej Jose sitt arbete för allmänheten på Hamncentralen Café i Uppsala. Studierna kommer också att utmynna i en doktorsavhandling som beräknas publiceras i början av 2016.
 

Läs Soorej Joses artiklarIt is a thin line to walk on; A prison with extra flavours

Läs artikelVäntan på utvisning psykiskt tärande
Läs artikelNya bilder av livet i svenska förvar

Läs merom Soorej Joses forskning