Framgångsrik formel för lärande
Åhörarna i rum 2004 på Ångströmlaboratoriet är påtagligt yngre än de universitetsstudenter som normalt nöter salens stolar. Men alla sitter knäpptysta när läraren Valentina Chapovalova går igenom kvällens uppgift i matteklubben för åtta- till elvaåringar.
De tolv killarna och åtta tjejerna lyssnar uppmärksamt med blickarna riktade mot svarta tavlan. Då och då sträcks ivriga händer i luften i hopp om att få svara på en fråga.
– Hur ska speglarna placeras i den här lådan så att laserljuset som leds in kommer ut genom hålen på motsatta sidan? Är det någon som vet hur man gör?
En pojke i 10-årsåldern blir den lycklige utvalde som får komma fram. Lådan på tavlan fylls snart av hans vinklade streck och pilar i olika riktningar.
– Funkar den här lösningen? undrar Valentina Chapovalova.
– Jaaa, svarar barnen unisont.
Olika lösningar är välkomna
Fast en elev har en annan lösning som visar sig funka lika bra. Och det är precis vad det går ut på, säger Valentina Chapovalova efter lektionen.
– Alla sätt att lösa uppgifter är välkomna. Det finns inte bara ett sätt, det ska helst finnas fyra! På genomgången brukar jag fråga ”hade någon ett annat antal speglar?” eller ”har någon satt speglarna annorlunda?”, så att barnen tänker på flera olika sätt.
– Man lär sig så mycket av att förklara sina tankar. Mitt mål är att få barnen att föra logiska resonemang och tänka kritiskt om både sina egna och andras lösningar. Det roligaste för mig är när eleven kommer på något jag inte har kommit på innan. Då känner jag mig lyckad som lärare.
Bakom satsningen på Matteklubben står Uppsala kommun. Projektet startade höstterminen 2014 efter rapporter om försämrade matematikkunskaper hos svenska elever i PISA-utvärderingen 2012. Kommunens utbildningsförvaltning och Matematiska institutionen vid Uppsala universitet inledde ett samarbete med Valentina Chapovalova som lärare och projektledare.
– Vi fick in 150 anmälningar från elever i årskurs 2 till 9 runtom i kommunen, men till vårterminen hade antalet anmälningar växt till mer än 400! Totalt var vi fjorton studentlärare på nio grupper.
Frivilligt att komma
Höstterminens intag har dock begränsats till 240 elever och åtta grupper för att kunna säkerställa stödet till elever med störst behov av utmaningar. Visserligen brukar deltagarantalet sjunka ju längre terminen går, men Valentina Chapovalova påpekar med ett skratt att ”hade skolan inte varit obligatorisk skulle färre gå där med mot slutet”. Till Matteklubben är det frivilligt att komma, och det finns inga prestationskrav.
– Vi försöker helt enkelt ha en avslappnad atmosfär, och påpeka att det är okej att ha fel. Man gör så mycket man vill, och man får välja i vilken ordning man gör uppgifterna, säger hon och fortsätter:
– På senare tid har det varit fokus på att ge begåvade barn stöd, och Matteklubben ger förstås barn som är understimulerade i skolan möjlighet att få större utmaningar. Men jag undviker att använda ordet ”begåvad” för det här har mest med intresse att göra. Det spelar ingen roll hur bra man är när man kommer hit. Om man har viljan och är nyfiken, då kan man bli hur bra som helst.
---
Vi frågade några elever:
Varför vill du lära mer matte? För att kunna läsa medicin och bli läkare. Matte och NO är mina favoritämnen. (Yasmin Abdullahi, 11 år)
Vad är det som är så kul med matte? Man får tänka logiskt, det gillar jag. Det är inte svårt om man bara tar en uppgift steg för steg. (Alva Norén Evelius,10 år)
Varför är du här på Matteklubben? Det är roligt. Jag gillar matte och att lösa problem. (Jennifer Thor, 10 år)
Vad är det som är så kul med matte? Multiplikationstabellen. När man gör den är det så tyst och man kan koncentrera sig. Jag kom hit för att jag ville lära mig mer matte. Dessutom vill jag inte bara sitta hemma i soffan. (Rio Hirano, 10 år)
Varför är du här på Matteklubben? Det är roligt med matte och svårare uppgifter. I skolan är bara vissa uppgifter svårare. Jag tycker mest om problemlösning. (Elsa Nordlund, 9 år)
Anneli Björkman