Apoteksmarknad utan riktning
Omregleringen av apoteksmarknaden har snart sju år på nacken, men blev effekten den avsedda? Kristin Wisell, doktorand i samhällsfarmaci, studerar en bransch som ännu inte funnit balansen mellan patientansvar och schampoförsäljning.
Den 1 juli 2009 omreglerades den svenska apoteksmarknaden i grunden. Det statliga monopolet avskaffades, privata aktörer etablerade sig och Sverige fick på kort tid fler än 300 nya apotek. De ursprungliga argumenten för reformen – prispress, ökad tillgänglighet, effektivitet och förbättrad användning av medicin – ersattes emellertid längs vägen med, kort och gott, fler apotek och ökad diversitet. Nästan sju år har gått, men hur ser apotekbranschen ut idag och vad anser de inblandade aktörerna om resultatet av avregleringen?
– Att reformen genomfördes trots den i grunden ändrade målbilden kan tolkas som att syftet redan initialt var ideologiskt, och mina studier visar att de som hoppades på ökat inflytande för professionen inte fått se sina förväntningar infrias, och förmodligen borde läkemedelsexperterna ha hållit sig bättre framme under remissperioden, säger Kristin Wisell, doktorand vid Uppsala universitets institution för farmaci.
Kristin Wisell menar att reformen följde uppfattningen ”ju mindre reglerat desto effektivare”, en linje som medfört att idag kan vem som helst öppna ett apotek i princip var som helst. Med den ökade konkurrens som uppstått har perspektivet i sin tur skiftat från folkhälsa till merförsäljning.
– Flera av de apotekare och professionsföreträdare jag intervjuat uttrycker skepsis inför dagens starka fokus på business och schampo. Själv är jag övertygad om möjligheten att både merförsälja och ta patientansvar, och kommer inom kort att påbörja en studie kring vad som avgör kundernas val av apotek. Men visst är det fullt möjligt att vissa apotek i framtiden profilerar sig med kunskap medan andra väljer att nischa sig inom snabb expediering, säger Kristin Wisell.
En alternativ, ofta förespråkad väg till ökad läkemedelsäkerhet är en vidgad satsning på klinikapotekare, vilka spelar en aktiv roll i hälso- och sjukvårdens patientnära team i syfte att minska antalet felaktiga recept. Allt fler vårdgivare ser fördelen med att anställa apotekare, men många ställer sig frågande till om progressen går tillräckligt fort?
– Utvecklingen av den svenska vården har skapat kortare sjukhusvistelser med ett utökat, kanske för stort ansvar för Medicinskt Ansvariga Sjuksköterskor och man bör reflektera över införandet av en kompletterande apotekarroll. Tyvärr har flera satsningar på klinikapotekare begränsats till temporära punktinsatser, och möjligen bör apotekare med politiska och tjänstemannauppdrag bättre företräda sin profession om vi ska kunna förbättra vårdtagarnas hälsa till en så låg kostnad som möjligt, menar Kristin Wisell.
Vilken framtid väntar då de svenska apoteken? Kristin Wisells studier visar att i nuläget tycks varken politiker eller branschföreträdare ha en tydlig vision. Många förtroendevalda ger uttryck för att professionen bör ta ut riktningen, men att som apotekföretagen efterlyser introducera ersättning för farmaceutisk rådgivning – något som redan införts i Norge – förefaller inte vara aktuellt i Sverige.
– Politiker ska ha åsikter och omge sig med kunniga rådgivare, i synnerhet inför ideologiskt drivna reformer. I fråga om apoteksmarknaden saknas fortfarande kunskap om hur man skapar samarbeten i rådande konkurrenssituation, och ska Sverige hitta rätt väg är det nödvändigt att utveckla apotekarutbildningen, att ta ett samlat grepp kring den samhällsfarmaceutiska forskningen och inte minst att apotekare på alla positioner blir bättre på att berätta vad de kan, avslutar Kristin Wisell.
- Läs Kristin Wisells artikel Reregulation of the Swedish pharmacy sector – A qualitative content analysis of the political rationale
Magnus Alsne