Så gick det för de ensamkommande flickorna
Kort innan millennieskiftet anlände fjorton somaliska flickor till Sverige. Magdalena Bjerneld har mött dem både då och nu för att se vilka vägar deras liv tagit, och återseendet bjöd på många intressanta lärdomar.
Antalet ensamkommande barn som når Sverige må öka, men företeelsen är på intet sätt ny. Inte heller diskussionen som omger dessa barn: Vem bär ansvar för att ta hand om gruppen? Vilken vård behöver de? Och hur ska insatserna egentligen finansieras? Hittills kan arbetet knappast beskrivas som odelat framgångsrikt, och kanske bottnar en del av problematiken i förhastade frågeställningar?
Kort innan millennieskiftet anlände fjorton flickor från krigets Somalia. Så snart de passerat gränsen övergavs de av människosmugglarna som följt dem, de flesta helt utan aning om vilket liv som väntade i det nya landet. Ett par år senare söktes de upp av Magdalena Bjerneld, forskare vid Uppsala universitet, som i samband med en studie kartlade flickornas tillvaro i Sverige. Då bodde några i grupphem, andra hos släktingar, någon enstaka i egen lägenhet, alla längtade de efter sina mammor. I dag, halvtannat decennium senare, har Magdalena Bjerneld, på nytt mött de somaliska flickorna, denna gång för att ta reda på hur deras liv utvecklat sig.
– Återseendet var en på många sätt positiv erfarenhet. Alla har etablerat sig i det svenska samhället, de har skaffat sig utbildning, arbete och familj. De har också anammat den svenska kulturen och äter gärna svensk mat, pannkakor var en klar favorit, berättar Magdalena Bjerneld.
Varför har då just dessa flickor lyckats så väl i att bli en del av Sverige och svenskheten? En för dem gemensam nämnare är vittnesmålen om trygga uppväxter i kärleksfulla familjer i Somalia där stor vikt lades vid utbildning. Flickorna förenas också i att de – efter faderns död – av sina mödrar har valts ut i syskonskaran att få en chans i Sverige, ett val som sannolikt bottnat i att de ansågs besitta egenskaper som skulle hjälpa dem stå på egna ben i främmande land.
– Visst finns det detaljer som särpräglar dessa flickor, men i samtalen framkom också en rad aspekter som kan öka vår förståelse för ensamkommande barns behov. Bland annat betydelsen av att snabbt få möta en person som de kan lita på, som delvis kan ersätta modern och som visar empati, peppar och bryr sig om. Flera efterlyste vad som kan liknas vid en kulturtolk, och framför allt betonade de att de vill bemötas som individer med resurser, inte, som ofta tycks vara fallet, en grupp att ta hand om, säger Magdalena Bjerneld.
Studien väcker redan stort intresse bland berörda myndigheter och skolor, och resultaten förmedlas även direkt till handläggare och lärare vid seminarier arrangerade av Uppsala universitet i syfte att bidra till bättre mottaganden av ensamkommande barn.
---
Läs mer:
Svenskarna, flyktingarna och den moraliska krisen
Tiggare i tusental, gränskontroller och flyktingboenden i brand. Sveriges historiska position som moralisk stormakt är ifrågasatt och kanske måste vi titta i backspegeln för att se vägen framåt.
Flyktingförvar sett ur flyktingarnas perspektiv
Utsatta människor försvinner lätt i statistikens tabeller. Vid Sveriges fem förvar befinner sig flera av dem, ofrivilligt och i total anonymitet, men kanske är fyra studier och en Guldbagge på väg att ge dem ansikten?
Magnus Alsne