Helene Martinsson-Wallin: Med övärldars arkeologi i fokus

Helene Martinsson-Wallin har nyligen publicerat en forskningsbok om Pulemelei, den största kända kultplatsen i Polynesien. Den ser ut som en stor stenplattform och ligger på ön Savaii i Självständiga staten Samoa.
– När jag kom till platsen första gången såg man inte plattformen. Det var totalt igenväxt. Det såg ut som ett slags Machu Picchu fast i Polynesien, säger hon.
Hövdingarna satt uppe på plattformen vid ceremonier men Helene Martinsson-Wallin vet inte om stenplattformen också är en gravplats. Hon har undersökt plattformen med georadar men har inte hittat några direkta hålrum.
–Men till saken hör att liknande monument finns på Tonga och där är de begravningsplatser för kungar.

Pulemelei ligger i en enormt stor bosättning, som övergavs på 1700-talet för att samoanerna flyttade ner till kusterna på ön. Antagligen i en social omvälvning till följd av kontakterna med européerna.
– Jag är väldigt intresserad av just ö-samhällen och hur migrations- och intregrationsprocesser fungerar. När någonting nytt kommer in i ett ö-samhälle tar man antingen emot det och det blir väldigt fort antaget eller så stöter man det ifrån sig.
Redan tidigt i karriärensom forskare i arkeologi åkte Helene Martinsson-Wallin till Polynesien för att studera social organisation och migrationsprocesser. Efter att ha studerat i etnologen Bengt Danielssons bibliotek på Tahiti 1985 fick hon möjlighet att följa med på en forskningsresa till Påskön. Sedan har intresset för Polynesien och övärldars arkeologi följt henne genom forskarkarriären.

Intresset för arkeologi startade tidigt under uppväxten i Släbro vid Nyköping.
– Jag minns när jag var 6 år och gick på lekis och vi gick ner till två runstenar vid Nyköpingsån. Den ena har faktiskt ett ansikte som kan vara en bild av guden Thor. Då blev jag väldigt fascinerad av runor.  Själva miljön där är väldigt spännande och intressant med bland annat kasberget där de släpade båtar.
Det var också stora stadsgrävningar i Nyköping när stadskärnan gjordes om och då stod hon ofta och tittade ner på utgrävningarna.
– Det gjorde att jag blev fascinerad av arkeologi och på den vägen är det. För mig är arkeologi det här kittlande intresset när man hittar något helt nytt i marken som inte finns i texter eller i muntlig tradition och som sedan ska sätta ihop till intressanta historier.

Helene Martinsson-Wallin har under många år studerat Påskön allra längst österut i Polynesien. Norrmannen Thor Heyerdahl hade på 40-talet en teori om att Påskön koloniserades från Sydamerika och åkte från Peru till Polynesien på balsaflotten Kon-Tiki för att bevisa sin teori. Men vi vet idag att Påskön koloniserade av polynesier.
– Påskön befolkades troligen på 1100-1200-talet av polynesier, ungefär samtidigt som Island befolkades. Jag har grävt ut en av de tidigaste bosättningarna och där ser vi spår av polynesier. Bland annat hittade vi spår av den polynesiska råttan som vi vet ursprungligen kommer från den indonesiska övärlden.
– Däremot visar min forskning när det gäller ceremoniella platser på Påskön att de har fått influenser sannolikt från Sydamerika. Vi vet också att sötpotatisen kom till Påskön och sötpotatisen härstammar från södra Ecuador. Det betyder att det har varit kontakt med Sydamerika och att Thor Heyerdahl på så sätt inte hade fel.

För Helene Martinsson-Wallin som arbetat med arkeologi i Stilla havsområdet i mer än 30 år skaver den allmänna svenska paradisbilden av Söderhavet i ögonen.
– Självständiga staten Samoa är ett utvecklingsland fast man tror det är en paradisisk ö. Den insikten tycker jag är väldigt viktig. Vi här i Sverige skulle kunna bistå mer till ett land som Självständiga staten Samoa för att bygga upp deras kulturarvshantering och en kulturturism som skulle kunna bidra till en sund ekonomi.
– Det är min dröm.

Fotnot: Det finns två Samoa: Självständiga staten Samoa (hette tidigare Västra Samoa) som blev självständigt 1962 respektive Amerikanska Samoa som tillhör USA men med visst självstyre.