Vad är konvergerande medier?
Hallå där, Steven Bachelder, du är professor i konstnärlig gestaltning med inriktning mot konvergerande medier vid institutionen för speldesign. Vad betyder det?
– Konstnärlig gestaltning innebär att skapa en upplevelsekomponent som på olika sätt knyter an till värderingssystem. Deltagaren blir delaktig och själsligt närvarande i upplevelsen, det blir en kognitiv resa för deltagaren.
Innebär inte det att deltagaren kan tolka gestaltningen helt fritt?
– Tolkningen av den konstnärliga gestaltningen blir öppen för ett subjektivt mottagande men det går inte att avfärda gestaltningen som helt subjektiv. Dataspel är som en syntes mellan teori och praktik där du har både konstnärlig gestaltning och teoretisk förståelse för de ramar, fenomen och värderingar som styr tolkningen. Det liknar hur författare och artister arbetar.
Och vad betyder konvergerande medier?
– Det är det uttryck som för närvarande används för att beskriva de nya medier och tekniska möjligheter som sköljer över oss och som mer och mer byggs ihop och interagerar med varandra. Begreppet konvergerande medier har inte satt sig, tidigare kallades det digitala medier. Det är en föränderlig miljö och kanske heter det något annat om tre år.
Men är det viktigt, det handlar ju "bara" om dataspel med förströelse för stunden?
– Spel kan användas till så mycket mer. Vi är intresserade av att göra saker som har större impact, till exempel inom sjukvård eller rehabilitering. Just nu råder en pionjärstämning på institutionen, en intellektuell miljö ungefär som Paris på 1890-talet, där vi utforskar de otroliga möjligheterna. Dataspel är en konstform som skapar ett stort engagemang hos deltagaren - inte minst med de olika nivåerna som deltagaren kan uppnå. Det är ett engagemang som du har svårt att få fram på andra sätt och det stora engagemanget kan underlätta träning, rehabilitering, inlärning. Vi vet ännu inte hur lång listan kan göras.
Har du något konkret exempel?
– Vi har till exempel arbetat med ett spel för att underlätta rörelseträning för patienter med Cerebral Pares. Patienten spelar boll mot en spelkaraktär och systemet anpassar själv svårighetsgraden efter patientens förmåga. Patienten glömmer bort att det är rehabilitering och blir uppslukad av spelet. Det är bara ett exempel på när spel kan vara så mycket mer än förströelse. Men förströelsen ska inte heller underskattas, det är viktigt med avkoppling och spel fungerar väldigt bra som avkoppling för många människor.
---
Läs vidare
Anders Berndt