"Inrätta en akademi för polisvetenskap!"

Bo Wennström, Uppsala universitet

Akademiskt har polisen egentligen aldrig stått högt i kurs. Under det antiauktoritära 1970-talet var polisen något som varje sunt tänkande samhällsvetenskaplig forskare skulle vara emot. Politiskt sågs också polisen som något onödigt ont. Med god politik skulle människan bli god och därmed skulle också behovet av polis blir litet.

Ändå, trots 1970-talets optimism, översvämmas populärkulturen idag av poliser, mord och hemskheter. Det går inte en dag utan att polisiärt arbete beskrivs i massmedia utifrån brott som begås eller människor som hamnar i nöd och behöver hjälp. Men det forskas väldigt lite på polisen.

Däremot finns det en mängd polisrelevant forskning. När jag startade Centrum för polisforskning 2009 var målet att samla denna forskning från samtliga fakulteter vid Uppsala universitet. Men att samla och att vara relevant är en sak och överföra kunskap och göra den relevant är en annan.

Svensk polis är idag efter en hastigt genomförd och dåligt planerad omorganisation i sin djupaste kris någonsin. Men det är inte från forskningen som man fått idéerna till förändringen och inte dit man vänder sig för att rätta till felen som nu uppstått. Man har tyvärr fallit i fällan att ty sig till experter i form av konsulter med tvivelaktiga kunskapsbaser och enkla lösningar.

Det finns dock ett samband mellan att myndigheten Polisen sökt sig till konsultvärlden för hjälp och det jag skrev inledningsvis om att akademiskt har polis som verksamhet aldrig stått högt i kurs. Det har funnits ett von oben-perspektiv på polisen från akademins sida. Mellan 1965 till 1997/98 fanns det ett krav på viss akademisk kompetens på polischefer, de skulle ha juristexamen. Efter 1998 är det fritt fram för vilken kompetens som helst. Här har vi nog en viktig orsak, forskare har inte någon naturlig kontrapart inom polisen att tala med.

Men tyvärr har nog också forskare många gånger dimmiga uppfattningar om vad polisverksamhet är. Som att dess största del, ordning och säkerhet, till stor del idag i Sverige är privatiserad. Som att även att förhindra, förebygga, utreda brott till stor del är privatiserat. Stora företag går sällan till Polisen. Polisverksamhet är därför mer än myndigheten Polisen.

Det är märkligt att något som är så fundamentalt för samhället är så okänt och styvmoderligt behandlat inom akademin. För ute i samhället har trygghetsfrågor seglat upp som en av de viktigaste politiska frågorna. Varför inte inrätta en polisvetenskapsakademi på samma sätt som det finns en krigsvetenskapsakademi?

Bo Wennström
professor emeritus i rättsvetenskap
juridiska institutionen