Dubbla roller som forskare och entreprenör

Ulf Landegren, professor i molekylärmedicin vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och grundare av företaget Olink. Hans labb har även gett upphov till sju andra bolag inklusive Halo Genomics and Q-linea.

Kan man som både forskare och entreprenör hålla isär de olika rollerna?

 – Universitet har som en av flera uppgifter att interagera med samhället, till exempel genom att vetenskapliga framsteg tillämpas inom industrin. Det finns därför många fördelar med att forskaren och entreprenören ibland förenas i en person. Vi har till exempel haft framgångar när vi sökt EU-medel och haft företag som stöttar forskningen. Däremot är det naturligtvis viktigt att rollerna som forskare och entreprenör hålls åtskilda så att forskare inte smugglar över forskningsmedel till sina bolag, till exempel.

Hur gör du?

– För min del är det ganska harmoniskt. Jag har inget speciellt schema som jag följer där jag viger ett visst antal timmar till företagen eller forskningen, utan mycket går hand i hand. Vår forskning har fått större genomslag då resultaten kunnat göras brett tillgängliga via industriella kanaler.

Claes-Göran Granqvist, professor emeritus i fasta tillståndets fysik vid institutionen för teknikvetenskaper och en av grundarna till bolaget Chromogenics.

Kan man som både forskare och entreprenör hålla isär de olika rollerna?

– Ja, det tycker jag att man kan, men för att hålla isär dem måste man först vara medveten om att de är två olika sidor av samma mynt. Min erfarenhet är att det absolut inte finns någon motsättning i att bedriva forskning och se till att det blir företag. Det är två saker som är ömsesidigt stärkande. Varje forskningsledare måste vara en akademisk entreprenör, och entreprenörstänkandet finns hela tiden med i varje forskningsledares huvud.

Hur gör du?

– Jag har varit involverad i företag i årtionden och visst finns det fallgropar. När vi spann av företaget Chromogenics såg vi till att det inte var samma personer som jobbade med företaget som med forskningen, även om alla var på Ångströmlaboratoriet. Jag själv var den enda som stod med en fot i varje läger. Den kanske svåraste punkten har att göra med lärarundantaget, som innebär att man som universitetsanställd äger rätten till resultaten av sin forskning. Det kan ställa till med stora bekymmer, men om man ser till att ha påskrivna avtal innan man sätter igång verksamheten undviker man det här problemet. Men det är angeläget att universitetets innovationssystem fungerar bra – som det gör vid Uppsala universitet.

Marika Edoff, professor i fasta tillståndets elektronik vid institutionen för teknikvetenskaper och en av grundarna till bolaget Solibro.

Kan man som både forskare och entreprenör hålla isär de olika rollerna?

– Det är nödvändigt att försöka hålla isär rollerna och det får man kämpa för att göra. Forskningen är väldigt inriktad på publiceringar medan ett företag i vardande inte alls är lika intresserat av att offentliggöra sina upptäckter utan vill skydda och ta patent. I universitetsvärlden är det också mer meriterande att skriva artiklar än att skapa företag. Det här är något som vi måste tittar på, hur värderar vi samverkansuppgiften om det nu är något som universitetet vill ha?

– Sedan ska det tilläggas att när man väl har en forskargrupp som sysslar med tillämpas forskning ger det fantastiska möjligheter att söka medel för gemensamma projekt där finansiärerna kräver att man har ett företag med sig. Men det väcker även frågan hur man håller isär arbetet när man jobbar i samma projekt med gemensamma mål.

Hur gör du?

– Jag slutade vara direkt inblandad i företaget för några år sedan när jag blev invald i fakultetsledningen, men fram till dess jobbade jag deltid på företaget. Det var ett sätt att hålla isär rollerna. Det är viktigt att man gör det enligt regelboken och deklarera sin bisyssla så att det blir tydligt. 

---

Läs mer:

Produktutveckling eller forskning – hur hanterar man rollen som forskare och entreprenör?