Forskare vill se investeringar i ungas hälsa
Sömnproblem, stillasittande och psykisk ohälsa. Larmrapporterna om våra barn och ungdomars bristande välmående duggar tätt, och hur är det egentligen ställt med Sveriges yngre generationer? Vi frågade forskare inom olika områden.
”Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt” konstaterade Hjalmar Söderberg sju år in på det förra seklet. Sedan dess har 110 år flödat under broarna, och hur står det egentligen till med vår tids yngre generationer? En sökning i nyhetsfloran antyder att Söderbergs ord alltjämt har relevans. Våra unga framstår i korthet som underpresterande, överviktiga skärmmissbrukare på randen till mental kollaps. Men är larmrapporterna sanna – eller en spegling av vuxenvärldens återkommande fasa över tidens gång?
– Faktum är att söktrycket till barn- och ungdomspsykiatrin ökat stadigt i ungefär tre decennier. Likaså blir psykiska och somatiska besvär i tonåren allt vanligare. Dessvärre existerar varken enkla förklaringar eller lösningar, däremot finns preventiva faktorer. Att lyckas socialt och studiemässigt i förskola och skola är skyddande. Känslomässigt stöd inom familj och nära relationer betyder också mycket, och riktade insatser som föräldrautbildningar har visat sig minska barn och ungas utåtagerande beteenden, berättar Mia Ramklint, docent i psykiatri.
Vardagliga vedermödor
Kurvan pekar alltså nedåt sedan trettio år. Så hur hamnade vi här? Och hur långt ned i åldrarna når problematiken? Tyvärr är kunskapen om hur våra minsta mår en bristvara, detsamma gäller vetenskapliga metoder att förebygga psykisk ohälsa i förskoleåren.
– Vi har identifierat vissa grundläggande behov i barnets relation till föräldrarna som påverkar framtida relationer och psykisk hälsa. Det handlar bland annat om att lyssna, tolka signaler, ge trygghet och att upprätthålla rimliga gränser, alltså komplexa saker, och samhället måste bli bättre på att sätta in rätt insatser där de behövs, säger Anna Sarkadi, professor i socialmedicin.
I syfte att ge familjer bättre verktyg att hantera vardagens vedermödor prövar nu Anna Sarkadi och hennes forskargrupp Programmet för Positivt Föräldraskap, Triple P. Metoden innebär att specialutbildade och ackrediterade förskolepedagoger inbjuder föräldrar att delta vid föreläsningar – och vid behov även enskilda samtal och i grupp – där de får konkreta tips och råd för att bygga på det positiva i relationen med barnet.
– Flera deltagare upplever hur relationen till barnen förbättras, vilket är en nödvändig grund för en fungerande tillvaro, och Uppsala kommun, där vi genomför studien, räknar med hälsoekonomiska vinster i form av minskade behov av elevassistenter, utredningar och undervisning i mindre grupp, berättar Anna Sarkadi.
Läs mer om Anna Sarkadis forskning
Slaget om sovrummet
Ett säkert sätt för små barn att tappa humöret stavas sömnbrist. De flesta föräldrar har upplevt svårhanterade känslor, impulsivitet, ilska och allt annat som följer med övertrötta kvällar. Dessvärre är det en barnsjukdom som inte försvinner med åldern. I en undersökning bland tonåringar i Uppsala län uppgav var tredje att de lider av sömnproblem.
– Vi sover i genomsnitt en timme mindre per dygn jämfört med för tjugo år sedan, och våra försämrade sömnvanor är på god väg att anta epidemiologiska dimensioner. Vi vet också att sömnbrist medför en rad stora risker, alltså måste något göras, säger sömnforskare Christian Benedict.
Uppsalastudien åskådliggjorde även ett tydligt samband mellan otillräcklig sömn och svaga skolprestationer. Till exempel är underkända betyg fem gånger så vanliga bland flickor som sover färre än sju timmar per natt. En sannolik förklaring är att sömnen ger hjärnan tillfälle att sortera bort irrelevanta intryck och lagra ny kunskap.
– Våra ändrade nattvanor kan delvis härledas till ny teknik. I dag lever vi omgivna av skärmar med ständig tillgång till information och dopaminkickar, vilket försvårar insomnandet. Att skärmarna dessutom avger sken som sänker vår produktion av sömnhormonet melatonin, gör det extra problematiskt att många, i synnerhet ungdomar, tar med sig telefonen i sängen. Vi måste helt enkelt hjälpa våra barn att etablera fungerande sömnrutiner och förklara för dem varför det är nödvändigt, säger Christian Benedict.
Läs mer om Christian Benedicts forskning
Skärmar och sex
Skärmar har snabbt blivit ett självklart inslag i våra liv. Idag är 92 procent av landets treåringar storanvändare av surfplattor. I åldrarna 16 till 25 år tillbringar vi 40 timmar i veckan på internet. Youtube, musik och sociala nätverksplatser förblir favoriter ända upp i gymnasiet, men dygnets skärmtimmar rymmer även aktiviteter som äldre generationer knappt kunde föreställa sig.
– I princip alla svenska pojkar och majoriteten flickor konsumerar pornografi, många gör det både ofta och mycket. Till exempel tittar var tionde sextonårig pojke på porr varje dag, och mina studier visar att ju mer de tittar, desto mer avancerat material väljer de. Frågan är hur det påverkar gruppen i vuxen ålder, säger Magdalena Mattebo, forskare och barnmorska.
Ämnet både intresserar och bekymrar, och Magdalena Mattebos resultat får ofta globalt genomslag. Dessvärre iakttar hon hur media gärna väljer att fokusera på detaljer som kan chockera de vuxna som redan oroar sig över ungas sexualvanor.
– Min forskning visar snarare att ungdomar förstår att pornografiskt material är ”på låtsas” och de som trots allt hämtar inspiration till egna relationer har sällan mer avancerat sex än andra jämnåriga. Likväl kvarstår frågan kring effekten av att en låtsasvärld blir norm, och det är viktigt att vi talar med de unga om andra synsätt på sexualitet som kontrast mot den enkelspåriga bild porren serverar.
Enligt Magdalena Mattebo pratar de flesta tonåringar visserligen redan om pornografi men närmast uteslutande med varandra och skolan har här en viktig uppgift att fylla.
– Pornografins stereotypa Hercules- och Barbieideal är svåra att förhålla sig till och kan orsaka många negativa effekter. Vi som ska utgöra förebilder måste lära oss mer om den värld ungdomarna befinner sig i och vara där de är. Bjud in specialutbildad kompetens i sex- och samlevnadsundervisningen, gör studiebesök på ungdomsmottagningar… vad som helst som ökar tonåringarnas medvetenhet och kritiska förmåga, menar Magdalena Mattebo.
Läs mer om Magdalena Mattebos forskning
Stillasittande och skeva ideal
Nej, Herkules och Barbie är inte vad vi drömmer om att se på våra skolgårdar, däremot skulle många barn må bra av lite mer liv och rörelse. En aktuell rapport visar att 68 procent av de svenska skoleleverna faller i WHO:s kategori fysiskt inaktiva, en siffra som placerar dem bland Europas mest stillasittande. Följdproblemen har inte låtit vänta på sig, bland annat lider var femte ungdom upp till arton år av övervikt, och nu diskuteras införandet av en ECHO-zon (Ending CHildhood Obesity) i Uppsala.
– Istället för att lägga på barnen att ändra sin livsstil vill vi samla samhällsaktörer och bygga en hälsosam vardagsmiljö som motverkar övervikt och fetma. Min forskargrupp deltar redan i ett liknande projekt som varit framgångsrikt och en del av erfarenheterna bör gå att överföra till Uppsala, säger Peter Bergsten, professor i diabetes- och överviktsforskning.
Läs mer om Peter Bergstens forskning
Men den hälsotrend som påstås behärska våra breddgrader då? Jo, gymmen blir en allt vanligare syn i stadsbilden. Inte minst obemannade dygnet runt-öppna sådana, vilka dessvärre tycks ha öppnat nya frestelser för unga som drabbats av vissa osunda kroppsideal.
– I Sverige räknar vi med att upp till 50 000 personer använder Anabola steroider. Många börjar i sena tonåren med tabletter för att sedan övergå till injicering och allt högre doser. De håller gärna till i obevakade gym där ingen ifrågasätter deras träningsmängd. Effekten är ofta explosiv, men kan också utmynna i megarexi, en skev kroppsuppfattning där man ser sig som klen och smal, vilket kan orsaka ångest, berättar Mathias Hallberg, professor i molekylär beroendeforskning.
Men riskerna med steroidbruk är större än så. Redan relativt låga doser kan medföra humörsvängningar. Upprepade kurer kan leda till håravfall, bröstförstoring, sterilitet och hjärt- kärlsjukdomar. Vissa steroidanvändare beskrivs likväl som mycket pålästa om preparat som motverkar oönskade följder, något som bekräftats av tull och polis vid analyser av gjorda beslag.
– Det finns absolut kunniga steroidanvändare som följer noggrant planerade kurer med långa intervaller, och jag vill förtydliga att alla inte hamnar i missbruk. I likhet med vad som gäller för andra droger så är risken att fastna ett samspel mellan miljö, tillgång och genetiskt arv, men den risken måste vi kommunicera och göra tydlig för ungdomarna, menar Mathias Hallberg.
Läs mer om Mathias Hallbergs forskning
Psykiatri under press
Vart vi än vänder oss pinglar varningsklockor, men då BRIS (Barnens Rätt i Samhället) i våras släppte sin rapport för 2016 ljöd larmet med full styrka: Hälften av alla telefonsamtal från äldre tonåringar rör psykisk ohälsa, i de yngsta grupperna ökar antalet som bär på självmordstankar.
– Utan rätt insatser kan psykisk ohälsa leda till sjukdom, socialt utanförskap och i värsta fall just självmord. I Uppsala län klarar vi vårdgarantins krav på snabb initial bedömning, Dessvärre är det få landsting som direkt kan erbjuda start av behandling, säger Mia Ramklint.
Inte heller skärpningen av Skollagen som sedan 2011 fastslår att alla elever ska ha tillgång till kurator, skolläkare, skolsköterska och psykolog tycks ha gett önskat resultat, då många skolor valt att dela på tjänster vilket begränsat tillgången till elevhälsan. Och en återkommande diskussion inom psykiatrin rör just prioriteringar. För närvarade söker sig exempelvis många vuxna till vården för att få veta om de lider av bokstavsdiagnoser, en oerhört viktig insikt för den enskilde att få klarhet i, men ska dessa utredningar sättas framför akuta eller mer komplexa behandlingar?
– Att fördela våra resurser är absolut ingen lätt avvägning. Generellt upplever jag dock att psykiatrin både fått och skapat bättre förutsättningar, här i Uppsala inte minst i form av Psykiatrins Hus, men utan tvekan står vi alltjämt inför stora utmaningar, säger Mia Ramklint.
Läs mer om Mia Ramklints forskning
Vuxenvärldens uppgift
Med bara rader kvar tycks alltså den gode Söderberg ha varit något på spåren, att vara ung framstår närmast som direkt plågsamt. Likväl tar det emot att ge honom sista ordet. ”Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem” formulerade en annan av våra folkkära författare, Astrid Lindgren.
Kanske är det helt enkelt vuxenvärldens uppgift att med varsam hand forma barnens första år till vad de borde vara. Gemensamt för alla de forskare vi talat med är ju att de både förespråkar och erbjuder kloka tankar kring stöd och förebyggande åtgärder. Så varför inte istället avsluta med ett ordspråk från Afrika där de sedan länge insett att ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”. Vill vi så går det.