Valutaunioner med problem inget nytt
Valutaunioner har funnits i olika former i stort sett sedan de första mynten präglades 600 år f. Kr. men trots den långa erfarenheten av valutaunioner har vi liten erfarenhet av valutaunioner med valutor utan koppling till myntfot.
Det har funnits många valutaunioner, eller myntunioner som var ett vanligare namn förr, genom tiderna. Valutaunioner var relativt vanliga så länge mynt var baserade på någon form av myntfot, det vill säga att mynten hade sitt eget värde i metallen de var gjorda av.
– Det funnits upp till 200–300 valutaunioner genom tiderna beroende på hur man definierar valutaunion, säger Hendrik Mäkeler, förste antikvarie och föreståndare för Uppsala universitets myntkabinett.
Myntfot bestämmer förhållandet mellan myntens metallvärde och myntens värde i handeln (nominellt värde). Fram till första världskriget var myntens metallvärde samma som dess nominella värde. Det innebar i praktiken att centralbankerna i olika länder garanterade att mynt och sedlar kunde växlas in mot exempelvis guld.
Prägling garanterar metallhalt
– Många tror att det var präglingen som gav myntets värde men präglingen på mynten garanterade att metallvärdet var det som påstods. Men det har givetvis fuskats med metallvärdet många gånger och det har ofta lett till olika typer av konflikter, säger Hendrik Mäkeler.
Alla dagens valutor är utan myntfot och brukar kallas fiatvalutor. Fiat är latin och betyder "låt det ske". Mynt i fiatvalutor har inget större metallvärde utan det är samhällets kreditvärdighet som är grunden.
– Det är förtroendet som ger mynten deras värde, du ska lita på att du kan byta valutan mot något användbart i framtiden.
Överenskommelser om metallhalt
De valutaunioner som fanns innan 1900-talet var oftast olika överenskommelser om valörer, alltså hur mycket guld eller silver mynten ska innehålla, för att det skulle vara enkelt att handla mellan olika valutor. Ett exempel på valutaunion är de grekiska stadsstaterna under antiken, de gjorde överenskommelser om metallhalt och vikt av metallen i mynten men ingen gemensam politik i övrigt.
– De gick ihop och präglade gemensamma mynt och avstod från att kriga med varandra. Men när någon fuskade och till exempel blandade i mer koppar i guldmynten och sänkte värdet ledde det ofta lett till krig. En grundfråga är om man först ska bilda en gemensam stat och sedan införa gemensam valuta eller gemensam valuta först och sedan bilda en gemensam stat. Men utan en gemensam finanspolitik och socialförsäkringssystem blir det nästan oundvikligen problem, konstaterar Hendrik Mäkeler.
Romarriket är exempel på en militär valutaunion där romarna först erövrade ett område med militär och sedan införde sin valuta.
Likheter mellan latinska unionen och euro
1865 bildades den latinska myntunionen mellan Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz. 1869 går Grekland med och senare följer även andra länder med, Tyskland eller länderna i Skandinavien var aldrig officiellt med i unionen. Latinska myntunionen var en överenskommelse om mynt med samma metallvärde och upphörde officiellt 1927 men i dess betydelse försvann i praktiken i samband med första världskriget.
Det finns påfallande likheter mellan latinska myntunionen och euron. På sent 1800-tal var Grekland nära statsbankrutt och 1908 var det så illa att de i praktiken måste avvika från avtalen i myntunionen. De lämnade inte myntunionen officiellt men ingen annan accepterade deras mynt. När eurokrisen utlöstes 2010 var det också Grekland som först var illa ute.
– Det var politiskt klokt att inte tvinga Grekland att lämna valutaunionen, menar Hendrik Mäkeler. De kunde prägla mynt med lite lägre värde som löste problemet. Det tog bara två år att inflationera bort statsskulden så att Grekland var tillbaka i unionen redan 1910. Samma hantering kom upp som förslag i samband med eurokrisen 2010 men vann inte gehör.
Nya kunskaper behövs
Euro är en valutaunion som inte baseras på en myntfot utan på en fiatvaluta, dvs. utan att mynten har en direkt värdekoppling till sitt metallvärde. Euron förlitar sig istället på trovärdigheten i de samhällen och stater som står bakom valutan. Det finns idag ett par motsvarande valutaunioner, framför allt i Afrika, USA/Sydamerika och resterna efter Sterling area – en valutaunion med brittiska pund.
– Jämfört med de 2 500 åren med ädelmetallbaserade mynt så vi har vi väldigt lite erfarenhet av hur det fungerar när pengar ska få sitt värde på annat sätt. Vi behöver lära oss hur man hanterar det här nya verktyget med valutor baserade på förtroende, säger Hendrik Mäkeler.
Läs mer om mynten som visas på bilderna i artikeln
---
Fakta:
De första mynten präglades i Lydien och Jonien (i nuvarande Turkiet) på 600-talet f.Kr. Det första svenska mynten lät präglas av Olof Skötkonung i Sigtuna år 995.
Myntfoten avskaffades under första världskriget då det behövdes så mycket pengar att ädelmetallerna inte räckte till. Guldmyntfoten återinfördes i mellankrigstiden men övergavs igen under andra världskriget och 1944 tecknas Bretton Woods-avtalet. Bretton Woods-avtalet innebar att alla västvalutor kopplades mot USA-dollarn som kunde växlas in mot guld, en form av indirekt guldmyntfot. Avtalet gällde fram till 1971 när president Richard Nixon beslutade att inte längre lösa in dollar mot guld. Frankrike hade tidigare börjat lösa in dollar mot guld eftersom de tvivlade på USA:s kreditvärdighet i samband med Vietnamkriget.
Myntkabinettet vid Uppsala universitet har närmare 40 000 föremål, både mynt, medaljer och sedlar. Samlingen började byggas upp i slutet av 1600-talet, bland genom att Linnés lärjungar också hade i uppdrag att samla mynt. Det är ett av världens få universitetsmyntkabinett och används aktivt i både undervisning och forskning och är öppet för allmänheten. Alla mynt och sedlar på bilderna i artikeln är från Uppsala universitets myntkabinett. Fakta och detaljer om mynten och sedlarna som avbildas finns i föremålsdatabasen Alvin:
Anders Berndt