”Nu testas Xi Jinpings politiska makt”
Krönika
Fallet med Gui Minhai, en utländsk medborgare som hämtas utanför Kinas gränser, visar att regimen förflyttat gränsen för vad den tillåter sig göra. Med tanke på Kinas ökade internationella inflytande är det viktigare än någonsin att det finns krafter i Kina som kan begränsa Xi Jinpings personliga makt, skriver Oscar Almén, forskare vid statsvetenskapliga institutionen.
Den 18 oktober inleder Kinas kommunistparti sin 19e nationella kongress. I år kommer det att vara mindre av förhandlingar mellan olika grupperingar inom partiet än det brukar vara. Partiets ledare, generalsekreterare Xi Jinping, har använt sina fem år vid makten för att intensivt bekämpa de grupperingar inom partiet som inte tillhör hans egen och har därigenom stärkt sin makt.
Det har även resulterat i ett mer hårdfört politiskt klimat med ytterligare inskränkningar för media och det civila samhället. Partikongressen kommer att visa hur framgångsrik han har varit i denna maktkamp. Avgörande indikationer på detta är vilka som kommer att ta plats i politbyråns ständiga utskott och om Xi Jinpings namn kommer att skrivas in i partistadgan vilket tidigare bara förärats Mao Zedong och Deng Xiaoping.
Xi Jinping har bland annat lagt stor vikt vid korruptionsbekämpning och på att se till att miljölagstiftningen implementeras. Det är politik som har starkt stöd bland befolkningen och Xis popularitet har även stärkts genom den personkult som byggts upp av partiets propagandaapparat. Med tanke på de mycket dåliga erfarenheter partiet har haft av personkult och maktkoncentration från Maos Zedongs tid kan denna utveckling tyckas märklig. Tidigare har partiet månat om det kollektiva ledarskapet där partiet som organisation står över individer. Det har inneburit att det funnits olika grupperingar inom partiet som behövt förhandla med varandra. Nu har denna maktbalans rubbats. Detta ger Xi Jinping större möjlighet att genomdriva centralmaktens politik. Men det är också riskabelt eftersom det inte finns någon kraft som stoppar honom från att göra allvarliga misstag.
Xi Jinpings politik har även haft påverkan på min egen forskning om hur lokala myndigheter och civilsamhället interagerar i olika städer i Kina och vad det säger om regionala politiska skillnader. Under de senaste fyra åren har utrymmet för ickestatliga organisationer att verka minskat. Att bedriva forskning om samhällsfrågor i Kina har blivit allt svårare och mina kinesiska forskarkollegor berättar om hur deras föreläsningar numera är noga övervakade för att se till så att de inte säger något till studenterna som skulle kunna ifrågasätta Xi Jinpings politik.
Regimen har inte bara ökat den politiska kontrollen i Kina över sina egna medborgare utan även ökat sitt inflytande utanför Kinas gränser. I oktober 2015 fördes den svenska medborgaren Gui Minhai bort från sin semesterbostad i Thailand till Kina där han sedan dess suttit frihetsberövad. I januari 2016 tvingades han erkänna ett påstått trafikbrott i kinesisk TV. Den troliga anledningen till att Gui Minhai fängslades var att hans bokförlag i Hongkong gav ut böcker som beskrev detaljerade pinsamheter och rykten om Kinas politiska ledare, inklusive Xi Jinping.
Fallet med Gui Minhai, en utländsk medborgare som hämtas utanför Kinas gränser, visar att regimen förflyttat gränsen för vad den tillåter sig göra. Med tanke på Kinas ökade internationella inflytande är det viktigare än någonsin att det finns krafter i Kina som kan begränsa Xi Jinpings personliga makt. Den 19e partikongressen kan ge oss en indikation på om det fortfarande finns någon sådan motkraft.
Oscar Almén
Forskare vid statsvetenskapliga institutionen
Uppsala universitet