Genomanalys visar spridning av parasitsvamp som dödar groddjur

Experiment visar att två av de svenska arterna, vanlig padda och grönfläckig padda (bilden), dör vid kontakt med parasitsvampen. Däremot påverkas inte åkergrodor särskilt mycket.

Experiment visar att två av de svenska arterna, vanlig padda och grönfläckig padda (bilden), dör vid kontakt med parasitsvampen. Däremot påverkas inte åkergrodor särskilt mycket.

Parasitsvampen Batrachochytrium dendrobatidis orsakar en livshotande infektion hos amfibier (groddjur) och anses vara en av orsakerna till att antalet minskar globalt. I en ny studie har forskare från hela världen, bland annat Uppsala universitet, samarbetat för att hitta källan till parasiten. En stam från Koreahalvön har identifierats som en ursprungsstam för parasiten.


Antalet amfibier har minskat kraftigt i världen under senare år. Det uppskattas att mer än en tredjedel av antalet arter är hotade. Många orsaker har identifierats, bland annat förändringar i livsmiljöer, föroreningar och sjukdomar. En av de allvarligaste sjukdomarna som kan drabba amfibier är en infektion, chytridomykos, orsakad av parasitsvampen Batrachochytrium dendrobatidis, en gisselsvamp. Chytridomykos påverkar vattenbalansen i amfibier och leder till hjärtstillestånd.

Infektionen är en global farsot och det har tidigare inte varit känt var den uppkom eller hur den har spritts. Forskare vid avdelningen för zooekologi, Uppsala universitet har samarbetat med forskare världen över i en studie ledd av Imperial College London för att hitta källan till infektionen. För att kunna spåra källan har forskarna analyserat prover som samlats in från hela världen och använt modern genomanalys för att identifiera det gemensamma ursprunget för de olika stammarna av parasitsvampen. En stam, bdASIA-1 från Koreahalvön, visade sig utgöra grunden för många andra stammar. Denna stam har korsat sig med en annan och en ny och för grodorna allvarligt sjukdomsframkallande stam, kallad bdGPL, har uppstått och spritts över världen.

Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet, är en av medförfattarna till studien.

- Vårt bidrag omfattar prover tagna från en lokal i Skåne. Vår forskargrupp, ledd av mig själv och professor Anssi Laurila, har sedan 2013 kartlagt svampens förekomst i Sverige. Tillsammans med vår doktorand Sara Meurling och post-doc Simon Kärvemo har vi kunnat visa att svampen möjligen invaderat landet så sent som under 2000-talet och att den numera finns i hälften av undersökta lekvattnen i Skåne och Uppland, säger Jacob Höglund.

För att ta reda på hur parasiten spritts analyserades DNA för att se hur genomet förändrats över tid. Genom att studera genomvariation går det att se när dessa förändringar skedde och på det sättet bestämma när svampen började spridas. Analysen visar att parasiten började spridas globalt i början på 1900-talet, vilket sammanföll med början på den internationella handeln med amfibier.

- Svampen har bekräftats hos nästan 700 arter groddjur världen över och tillskrivs den direkta orsaken till att cirka 100 arter dött ut. Vi har gjort experimentella infektionsstudier i samarbete med SVA och våra preliminära resultat påvisar en förhöjd dödlighet hos infekterade larver och smågrodor hos vissa i Sverige förekommande grodarter, bland annat den utrotningshotade grönfläckiga paddan, säger Jacob Höglund.

Studien är publicerad i Science:
S.J. O'Hanlon et al. (2018) Recent Asian origin of chytrid fungi causing global amphibian declines, Science

Linda Koffmar

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin