Anders Backlund: Han har hela världen som sin arbetsplats

– Vet du att två av tre läkemedel som säljs på Apoteket har sitt ursprung i naturen. Ändå har vetenskapen bara hunnit studera några få procent av alla kända organismer, så med rådande klimatförändringar kan vi ju bara föreställa oss hur många potentiella mediciner som går förlorade med de arter som redan är borta eller på utdöende.
Anders Backlund, professor i farmakognosi, är uppenbart en man med mängder av bollar i luften. Vår session föregås av idogt letande efter luft i kalendern, och till sist uppenbarar sig luckan: Mellan ett möte med Vietnams premiärminister och ett gratulationstal i universitetsaulan för de studenter som just tagit examen vid Uppsala universitets internationella mastersprogram. Precis tid för en försommarlunch ett stenkast från Uppsalas Botaniska trädgård, en plats som ligger honom varmt om hjärtat.
– Som född i Uppsala med två föräldrar som var kemister fick jag naturvetenskapen med mig i blodet. Därifrån var steget till biologistudier och botaniken och senare farmakognosin nära, och jag har aldrig haft anledning att ångra mig. Vårt fält rymmer så otroligt många fascinerande aspekter. Oavsett om vi föreläser på en vetenskapsfestival, besöker skolklasser eller sitter vid en middagsbjudning så möts vi ofta av en störtskur av frågor och många vill dela med sig av sina egna erfarenheter. Ämnet farmakognosi är en ofelbar isbrytare.

Farmakognosi definieras som ”läran om naturprodukter vilka används som läkemedel eller vid framställning av läkemedel”. Ett projekt börjar ofta med en observation i naturen, till exempel en växt vars blad inte betas av djur. Farmakognosten försöker då förstå vad som särskiljer bladen hos just denna växt, om det finns kemiska skillnader som giftiga eller avskräckande ämnen. I nästa skede är det dags att förstå varför; vilken påverkan har bladen på de betande djuren och vilka system berörs. Och slutligen, med förståelsen, kommer förhoppningsvis också insikten om en möjlig farmaceutisk eller medicinsk användning.
– Naturen är vår viktigaste resurs och vi ägnar mycket tid åt fältarbete, från den svenska floran till marina organismer i avlägsna delar av världen. I mitten och slutet av det förra seklet fokuserade vi på Afrika, idag skulle jag säga att haven är vår främsta källa till ny spännande kemi. Därefter använder vi de verktyg vi har för att förstå och definiera hur de ämnen vi hittar interagerar med olika biologiska system.

Just här når vi en av de stora vattendelarna inom farmakognosternas arbetsmetoder: Där läkemedelsindustrin med dess resurser kan kosta på sig mängder av försök, måste den forskargrupp Anders Backlund tillhör - tillika Sveriges enda forskargrupp i farmakognosi - tidigt söka sig mot rätt aktiviteter.
– Den modell av den kemiska rymden vi använder, ChemGPS-NP, består av åtta dimensioner, vilket kan tyckas göra det omöjligt att förutsäga hur en ny substans kommer att bete sig. Men faktum är att alla föreningar kan inordnas och grupperas efter egenskaper, ungefär som på en kemisk karta. Denna karta visar oss i ungefär vilken kemisk omgivning ett ämne befinner sig och ungefär på vilket sätt det kan tänkas fungera. Denna ”rymdkarta” är fritt tillgänglig för alla, vi har redan tusentals användare i hela världen som tillsammans gjort många miljoner sökningar och beräkningar för att se var deras substanser befinner sig och i vilken omgivning, och det är dessutom en beräkningsmodell där vi ser stort utrymme för fortsatta framsteg.

Farmakognosin är en påtagligt gränsöverskridande disciplin. Bristen på ämneskollegor i hemlandet uppvägs av samarbeten med grupper i dels närbesläktade forskningsområden, dels i andra länder och världsdelar. Den forskargrupp Anders Backlund tillhör samverkar för närvarande med team i bland annat Australien, Sri Lanka och Taiwan. Men internationella relationer har alltid spelat en central roll i Anders tillvaron – åtminstone från den dag han tillsammans med sina föräldrar och syster lämnade Uppsala och Sverige för Kenya, ett land där han kom att tillbringa en del av sin uppväxt.
– Jag har först i vuxen ålder nått insikt om hur mycket de åren formade mig som person. Framför allt väckte de min nyfikenhet på människor, andra kulturer och hur saker och ting hänger ihop. Det är något jag får utlopp för i såväl min forskning som i mitt nuvarande uppdrag som rektorsråd för internationalisering.

Arton månader och halvvägs genom mandatperioden som rektorsråd opererar Anders Backlund än tydligare med världen som arbetsplats, och frågan han idag brottas med är om inte den akademiska kartan är om möjligt än mer komplex än dess kemiska motsvarighet.
– Vid ett universitet måste varje forskargrupp ha utrymme att forma sina egna nätverk, och det första året som rektorsråd genomförde jag fler än hundra möten för att få en överblick av vår internationella verksamhet. I samtalen framstod ett tydligt behov av gemensamma beröringspunkter där vi kan fokusera universitetets centrala internationaliseringsarbete, och just nu förbereder vi en kartläggning för att bättre förstå vilka dessa är.
Till de variabler som eftersöks hör kompletterande forskningsområden, kvalitetsmedvetenhet och ett solitt rykte. Båda parter ska bidra på jämlik grund och samarbetet måste tillföra ömsesidiga värden.
– Uppsala universitet är en fantastisk plattform att bygga på. Vi har bredd, trovärdighet och ett starkt varumärke som attraherar, och just därför måste vi prioritera: Vilka ska vi ta hand om extra noga, var ska vi odla nya relationer, men också vilka insomnade avtal vi bör avsluta, vi har trots allt inte resurser att vara överallt.

Ett framgångsrikt exempel på internationaliseringsarbete är det representationskontor som Uppsala universitet sedan 2014 bemannar i Hanoi. Här arbetar en heltidsanställd med att skapa nya nätverk, en fast punkt som genom åren genererat praktikantutbyten, gemensamma masterutbildningar, samarbeten med flera universitet – och nu senast ett avtal där Vietnams utbildningsdepartement definierar Uppsala universitet som prioriterad partner.
– Att etablera oss på plats signalerar seriositet, och det som uppnåtts i Vietnam hade inte varit möjligt via e-post. Jag tror att vi kan vinna mycket på att lokalisera fler regioner där vi redan bedriver sådana samarbeten att en fysisk etablering är nästa naturliga steg. Det finns flera kandidater, huvudsaken är att vi hittar rätt. Därför vill jag innan min mandatperiod är över skapa en prioriteringslista över hur och var vi ska gå vidare.

Lunchtimmen är över, universitetsaulan väntar. På vägen till brickstället prövar Anders Backlund några rader ur talet han förberett, återigen blir det engelska, våra internationella program lockar många långväga masterstudenter. Därefter stundar sannolikt ett kvällspass på Biomedicinskt centrum. Och någon gång måste ju frågan ställas: räcker verkligen dygnets 24 timmar till alla åtaganden?
– Visst kan det bli mycket, å andra sidan bjuder varje dag på en underbar variation: Från fascinerande forskning och möten med mängder av intressanta människor från världens alla hörn, till att som prodekan bidra till att skapa en ännu bättre forskarutbildning vid vårt vetenskapsområde. Det här är kort sagt ett fantastiskt arbete!