Djupare kunskap om kroppens signalsystem kan leda till vassare läkemedel
Genom att på molekylnivå ta reda på hur människokroppen utvecklats för att känna igen olika signalämnen hoppas forskarna kunna bidra till framtidens läkemedel, med bättre terapeutisk effekt och mindre sidoeffekter. Jens Carlsson, vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, har nyligen fått ett projektbidrag på 28 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW).
Kroppens celler kommunicerar med varandra med hjälp av hormoner och signalämnen. På cellytan sitter signalmottagare, receptorer, som förmedlar informationen till cellens inre. På så sätt kan hela organismens aktiviteter, till exempel rörelse eller ämnesomsättning, koordineras.
Många viktiga läkemedel verkar via receptorer och därför är det angeläget att på djupet förstå hur det går till när en receptor känner igen en substans samt hur detta signalsystem uppstått och förändrats under evolutionen. Det nya forskningsprojektet kommer att fokusera på hur kroppens receptorer kan skilja mellan adrenalin, dopamin och andra signalämnen. För att ta reda på detta kommer man att göra evolutionära jämförelser av receptorernas aminosyra-sekvenser och tredimensionella strukturer.
Team med många kompetenser
Forskarna som driver projektet kommer att göra molekylära modeller av receptorer för att identifiera skillnader och likheter mellan dem. Datormodellerna utvärderas sedan i nya experiment.
– Vi är ett team med många olika kompetenser. Vi jobbar alla med samma familj av receptorer men tittar på dem från olika håll, förklarar Jens Carlsson, universitetslektor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, och huvudansvarig för projektet.
Den nya kunskap som forskarna hoppas nå i projektet kan i nästa steg användas till att utveckla läkemedel som är mer träffsäkra och har mindre bieffekter.
– Om vi förstår de här receptorerna på djupet så kan vi skapa en helt ny receptor, som känner igen en annan molekyl. Det vore ett kvitto på att vi verkligen förstår hur det fungerar. Sådana receptorer skulle i framtiden kunna användas i genterapi, säger Jens Carlsson.
Linda Koffmar