Paleontologer på räddningsexpedition i Tunisien

Frv: Johan Lilja, masterstudent, Mohamad Bazzi, doktorand, och Benjamin Kear, docent och museiintendent vid Evolutionsmuseet i Uppsala.

Frv: Johan Lilja, masterstudent, Mohamad Bazzi, doktorand, och Benjamin Kear, docent och museiintendent vid Evolutionsmuseet i Uppsala.

Paleontologerna Mohamad Bazzi och Benjamin Kear har nyligen kommit hem från en expedition i Gafsa i södra Tunisien. De kom dit för att samla fossiler men väl på plats var de med och räddade unika samlingar i ett museum som bränts ned under revolutionen.


Det började som en vanlig fältexpedition, med syftet att samla in fossiler från tiden efter Dinosauriernas tidsålder.

– Det vi intresserar oss för är de första tio miljoner åren efter dinosauriernas tidsålder – en period av massutdöende och klimatförändringar. Framför allt undersöker vi fossiler efter hajar. I samlingarna finns till exempel en 54 miljoner år gammal hajtand, berättar Benjamin Kear, docent och museiintendent vid Evolutionsmuseet i Uppsala.

Läs mer om forskningsprojektet här

Förutom fossiler från hajar hittade de fossiler efter fiskar, krokodiler och havssköldpaddor. Det mesta är kvar i Gafsa och kommer att studeras där, men en del har de tagit med till Evolutionsmuseet i Uppsala.

På plats i Gafsa pratade de med några ortsbor som visade dem till ett museum som blivit totalförstört under revolutionen i Tunisien, i efterdyningarna av ”Arabiska våren”.

Brunnit ned till grunden

Forskarna visades in i det som var kvar av byggnaden.

– Det var som en krigsscen, själva byggnaden fanns kvar men hade delvis brunnit ned. Vi lyckades rädda en del ovärderligt material och blev inbjudna till borgmästaren. Det här är en fattig stad med små resurser, så det var vi som fick räddningsuppdraget, berättar Mohamad Bazzi, som är doktorand vid institutionen för organismbiologi.

Inne i den utbrända museibyggnaden var allting täckt av spillror. Masker behövdes för att inte andas in det fina dammet från takisoleringen. Foto: Mariem Hbaieb

Iförda masker arbetade de för att samla in allt material och försöka katalogisera det på plats. Nu är allt material insamlat men det kommer att ta lång tid innan det är klart. De hoppas kunna bygga en forskningsanläggning på plats där de kan arbeta vidare med fossilerna, så att de inte behöver flyttas ur landet.

–  Vi fick verkligen bra respons från lokalsamhället. Vi drivs ju av forskningen, men om vi kan hjälpa dem att bygga upp sitt kulturarv gör vi något mer. Vi hoppas kunna åka tillbaka dit före jul och arbeta vidare med projektet, säger Benjamin Kear.

Intressant geografiskt område

För forskarna är det här geografiska området intressant eftersom det har varit politiskt instabilt under lång tid. Det har inte gjorts några stora utgrävningar här sedan början av 1900-talet, men i nuläget är förutsättningarna goda för utgrävningar.

– För mig som paleontolog är Mellanöstern som en ”svart låda”. Den största delen av forskningen bygger på utgrävningar i Västeuropa och USA, men det finns mycket mer att upptäcka på andra geografiska platser, säger Mohamad Bazzi.

54 miljoner år gamla fosfatavlagringar. Dessa stenar är en viktig ekonomisk resurs för Tunisien, men innehåller också mängder av fossil.

Tidsperioden de studerar har likheter och går att relatera till dagens situation. Det var en tid av klimatförändringar och forskningen handlar om hur organismer, i det här fallet hajar, reagerar på klimatförändringar.

Kommersiell marknad för fossiler

Parallellt med forskningen fortsätter nu samarbetet med lokala myndigheter för att bygga upp museet igen. Samlingarna i Tunisien ägs av ett fosfat-företag, som också är med i samarbetet kring att bygga upp museet.

– Det är ett regionalt museumsprojekt som är utformat för att upprätthålla och visa upp tunisisk naturhistoria, men det kommer snart att utvidgas till ett formellt utbildningssamarbete med Gafsa University, säger Benjamin Kear.

Många av fossilerna var spektakulära, inklusive stora marina sköldpaddsskal i samma storlek som ett lastbilsdäck, och rester av marina krokodiler med upp till två meter långa dödskallar. Foto: Mariem Hbaieb

Genom projektet hoppas han kunna sprida mer kunskap om hur värdefulla fossilerna är för forskningen.

– Det finns en kommersiell marknad för fossiler i Nordafrika och de säljs bland annat till turister. Så vi behöver lära lokalbefolkningen mer om det vetenskapliga värdet hos fossiler och hur de kan förvaras hållbart för framtiden. Vårt huvudmål är att rädda samlingarna så att de kan användas i forskningen.

Annica Hulth

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin