Två Uppsalaforskare invalda i Kungliga Vetenskapsakademien

Taija Mäkinens forskningsområde är
utvecklingsbiologi och särskilt vaskulärbiologi.
FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT

Taija Mäkinen är professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Hennes forskningsområde är utvecklingsbiologi och särskilt vaskulärbiologi. Mer specifikt studerar hon lymfsystemet och hur lymfkärl bildas.

Hon har på flera plan bidragit till att öka vår förståelse för lymfsystemets utveckling. Under sin tid som gruppledare vid Cancer Research i London, Storbritannien och senare i Uppsala har hon bland annat identifierat nya processer och vad som reglerar dem, inklusive hur lymfatiska och venösa klaffar bildas. Forskningen sker med avancerade genetiska musmodeller men ger även insikter i hur lymfkärl i människan fungerar.

För närvarande har gruppens forskning tre inriktningar. Det handlar om att titta närmare på de speciella egenskaper som lymfkärlen har i olika vävnader och försöka förstå hur lymfkärl som är specifika för vissa organ bildas. Man försöker dessutom på ett övergripande plan förstå hur förstadier till cellerna som bygger upp lymfkärlen uppstår. Ytterligare en målsättning är att se vilken roll lymfsystemet spelar för olika slags sjukdomar, allt från lymfödem till cancer.

Staffan Svärds forskargrupp studerar
biologin hos Giardia och andra encelliga parasiter.
FOTO: MARK HARRIS

Staffan Svärd är professor i mikrobiologi vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet.

Efter sin doktorsexamen i biokemi/mikrobiologi flyttade Staffan till USA för en postdok vid University of California. Där började han studera parasiten Giardia, en encellig parasit som drabbar cirka 250 miljoner människor varje år. Parasiten är mycket smittsam och orsakar diarrésjukdomar.

1997 återvände Staffan till Sverige och fortsatte etablera sin forskning inom parasitologi vid bland annat Karolinska Institutet och Smittskyddsinstitutet. 2004 kom Staffan till Uppsala universitet där han och hans forskargrupp studerat olika aspekter av biologin hos Giardia och andra encelliga parasiter. Parasiternas molekylära biologi och sjukdomsframkallande förmåga studeras bland annat med i så kallade in vitro interaktionssystem där man kan simulera hur parasiter angriper tunntarmen.

Genom att jämföra Giardia-parasiter från olika delar av världen och hur immunförsvaret regerar på dem har deras forskning gett nya insikter om hur förhållandet mellan värd och parasit fungerar. Den har också gett information om människans immunsystem i tarmen, vilket kan utnyttjas vid vaccinering och behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar.