”Om vi hade vi fått stimpengar varje gång våra data användes hade det varit trevligt"
Hallå där… Hans Lennernäs, professor i biofarmaci vid institutionen för farmaci, som har tilldelats APS Award av Academy of Pharmaceutical Sciences (APS) i Storbritannien.
Först och främst, grattis till priset!
– Tack! Det är i första hand en produkt av innovativ och produktiv samverkan inom Uppsala universitet och med internationella samarbeten. Den stora nyttan av priset är när man söker forskningsmedel. Utmärkelsen blir som en oberoende bedömning som visar att våra forskningsresultat har ett sådant stort värde ett att de kommer till nytta hos andra forskargrupper världen över.
Vad är APS i Storbritannien?
– APS är ungefär som svenska Apotekarsocieteten. De försöker samla många som jobbar med forskning och utveckling av läkemedel, till exempel akademier, institut, myndigheter och industrier. Det är en brittisk organisation med brittiskt fokus men det finns representanter från alla världsdelar. Det är en betydelsefull organisation med många myndighets- och industripersoner. APS Award sponsras av AstraZeneca.
Vad innebär det för dig att få utmärkelsen?
– Utmärkelsen är ett erkännande och i samband med den ska jag hålla en föreläsning på konferensen PharmSci 2021. Konferensen för samman olika intressenter, vilket är en betydande del för den samverkan som behövs för läkemedelsforskningen.
APS är imponerade av din forskning och ditt arbete. Vad tror du att de är imponerade av?
– Det är som sagt inte bara mitt arbete. Forskningsresultaten har vi fått fram i samverkan med olika kollegor på BMC och Akademiska sjukhuset här i Uppsala. Det började med att vi anpassade en ny tarmsköljningsteknik på Akademiska sjukhuset och gjorde ett stort antal kliniska experimentella studier på olika transportmekanismer av läkemedel över tarmmembran.
Studierna gjorde att vi fick fram data, som i sin tur ledde till ett samarbete med U.S. Food and Drug Administration (FDA), Livsmedelsverket och University of Michigan. Efter tio års forskning resulterade samarbetet i det biofarmaceutiska klassificeringssystemet, vilket är ett ramverk för att klassificera vissa egenskaper läkemedel har och fungerar som beslutsunderlag vid registrering av läkemedlen.
Ramverket används av myndigheter och företag över hela världen, WHO använder det för att få ut läkemedel till bredare patientgrupper globalt och myndigheter använder det för att kunna ställa krav på läkemedelsföretag.
Du har många strängar på din lyra, många patent och flera företag men vad skulle du säga du är mest stolt över?
– Det är alltid svårt att lyfta fram något enskilt. Det är en långsam utveckling över tid där det ena bygger på det andra. Det är en förmån att få hålla på med det här under flera decennier. Jag har gått från tarmpermeabilitet och det biofarmaceutiska klassificeringssystemet till att utveckla och undersöka nya behandlingar för tarmsjukdomar och olika cancerformer. Våra tarmdata har tagits upp i läkemedelsprogram som används av läkemedelsföretag och myndigheter. Om vi hade vi fått stimpengar varje gång våra data användes hade det varit trevligt men nu är det allmän data.
Du har varit professor vid Uppsala universitet i tjugo år. Vad har universitetet betytt för dig?
– Fantastiskt mycket! Vi är ett brett universitet där det alltid finns unik och kraftfull kompetens runt hörnet. Man kan samverka och ge värdefulla bidrag. Hela tiden har samverkan med Akademiska sjukhuset också varit oerhört värdefullt och mycket inspirerande.
Finns det något du själv vill ta upp?
– Jag har jobbat med innovationer inom olika terapiområden, bland annat kortisol. Världens mest kända kortisol-patient var John F Kennedy, som bland annat led av Addisons sjukdom, det vill säga brist på hormonerna kortisol och aldosteron. Vår behandlingsmetod, som vi tog fram i samverkan med endokrinologer vid Göteborgs universitet, efterliknar den normala dygnsvariationen och vi registrerade den för ungefär tio år sedan. Vi kom på en ny tablettberedning för ett starkt medicinskt behov.
Det är så vi jobbar. Vi kommer inte på nya läkemedelssubstanser utan identifierar medicinska behov och ser om vi kan modifiera befintliga behandlingsmetoder med nya läkemedelskombinationer och farmaceutiska beredningsformer. Jämför med dagens forskning kring Covid-19. Många forskningsgrupper tittar på existerande mediciner och försöker se om de går att modifiera för att behandla sjukdomen.
Så har vi gjort hela tiden, med ett starkt fokus på tarmsjukdomar och olika cancerformer, sedan 20 år tillbaka. Vi vill förbättra existerande behandlingsmetoder för att ge bättre verkan och ge patienterna ett bättre liv.
Petter Cronsten