Universitetets prefekter får bättre stöd i särskilt projekt

Universitetets prefekter har en central och viktig roll. De leder institutionerna som är naven i hur universitetets organisation är uppbyggd. Men prefekterna hamnar lätt i den klassiska mellanchefspositionen med tryck och krav från alla håll men med för lite stöd och möjligheter att agera strategiskt. För att komma tillrätta med problemen har projektet ”Prefektrollen” tagit fram ett antal förslag på åtgärder.

Tillsammans med professorn vid institutionen för cell- och molekylärbiologi Staffan Svärd har Margareta Brattström, själv prefekt vid Juridiska institutionen 2013-2019, föreslagit en lista på åtgärder för att skapa bättre förutsättningar och struktur när en ny prefekt tillträder sin post. Arbetsordning på alla institutioner, bättre stöd i rekryteringsprocessen och introduktionskurs innan prefekter tillträder är några av förslagen.

En grundförutsättning är Uppsala universitets ambition att kombinera kollegial styrning med en linjeorganisation.

– Vi vill ha kollegier som är med och bestämmer men det innebär också att prefektskapet är ett tidsbegränsat uppdrag. Universitetet behöver därför skapa förutsättningar för att byte av prefekt ska fungera utan att det blir ett par års stiltje, säger Margareta Brattström.

Det arbetas för närvarande även på frågan om arbetsordning. Prefekten behöver olika professioner runt sig som kan stötta och sköta olika delar av arbetsuppgifterna. Men understrukturen ser idag olika ut på institutionerna, varför det behövs förutsättningar för att alla institutioner utifrån sin specifika situation ska kunna lösa sina problem.

Projektet föreslår även att stödet för rekrytering av personal utvecklas. Det kan vara svårt att formulera tydliga kvalifikationskrav på de mer mjuka värdena som en nyanställd bör ha.

– Som prefekt behöver man hjälp att formulera och precisera kvalifikationerna så att det inte blir löst tyckande. Vi måste ta tillvara den kompetens som finns och inte vara personberoende, utan det ska finnas i processen, avslutar Margareta Brattström.