Fågelungar känner igen sin egen sångdialekt

Studien visar att svartvita flugsnappares sång från sju olika europeiska populationer tydligt skiljer sig åt genom olika dialekter.

Genom att studera svartvita flugsnappare på olika platser i Europa kunde forskarna se att fågelungarna framförallt reagerade på sånger från den egna arten och även från den egna geografiska populationen vilket ger en fördel när det är dags att sjunga.Studien har genomförts av forskare vid Stockholms universtitet och Uppsala universitet och är publicerad i tidskriften Current Biology.

Precis som små barn lär sig att tala genom att lyssna på sina föräldrar så lär sig fågelungar att sjunga genom att lyssna till föräldrarnas och andra vuxna fåglars sånger i omgivningen. När det gäller både språk och fågelsång ger inlärningsprocessen upphov till små förändringar över generationer vilket leder till distinkta skillnader mellan populationer, så kallade dialekter. 

Olika dialekter

Studien visar att svartvita flugsnappares sång från sju olika europeiska populationer tydligt skiljer sig åt genom olika dialekter. I projektet har forskarna spelat upp fågelsång för uppemot 2 000 fågelungar och de noterade att flugsnapparungarna reagerade mer och började tigga mat när de hörde sånger som var mest lika deras egna dialekter. 

– Resultaten visar att fågelungarna från tidig ålder är ”inställda” på att känna igen den egna populationens sånger, vilket påverkar kommande inlärning, säger David Wheatcroft, universitetslektor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och huvudförfattare till studien.

Hur lyckas fågelungarna med det här? En förklaring skulle kunna vara att ungarna lyssnar till sina pappors sånger och lär sig att känna igen den lokala dialekten. Men hundratals timmar av ljudinspelningar vid fågelholkar på Stockholms universitets forskningsstation Tovetorp visar att fågelungarna hör väldigt få sånger från papporna. Dessutom visade det sig att de fågelungar som hade pappor som sjöng mest reagerade minst på dialekten.

– Alternativet är att förmågan hos fågelungarna att känna igen den egna dialekten är medfödd, säger David Wheatcroft.

Hjälper fåglar att attrahera partners

Han hoppas att resultaten kan inspirera till mer forskning som undersöker hur fåglarnas tydliga reaktioner på dialekter uppkommer och vad de leder till.

– Om skillnaderna på fåglarnas reaktioner är medfödda så kan det tyda på en anmärkningsvärd samutveckling mellan kulturella drag och bakomliggande gener. Att sjunga sin lokala dialekt tros hjälpa vuxna fåglar att attrahera lämpliga partners.

Forskarna upptäckte också att fågelungarnas tydliga respons på den egna sångdialekten hjälpte dem att undvika att lära sig sånger från andra arter i omgivningen. En svartvit flugsnapparunges reaktion på sång från en liknande art, halsbandsflugsnappare, var lika svag som sångerna från andra svartvita flugsnappares dialekter. På det sättet kunde ungarna filtrera bort sånger från andra arter.

– Resultaten av studien visar att även när ett beteende är medfött, som fågelsång, så verkar det kunna anpassas på ett finurligt sätt så att det blir så fördelaktigt som möjligt.

Förutom de svenska forskarna i studien har forskare medverkat från följande universitet: Netherlands Institute of Ecology (Nederländerna), University of the Basque Country (Spanien), University of Turku (Finland), Instituto de Investigación en Recursos Cinegéticos (Spanien), University of Exeter (Storbritannien), och Instituto Pirenaico de Ecología (Spanien).