Nyupptäckt genetisk förändring påverkar prognosen vid leukemi
Forskarna menar att deras fynd är viktiga både för framtida behandling av blodcancerformen AML men även för andra sjukdomar där den aktuella genen är inblandad.
Blodcancerformen akut myeloisk leukemi (AML) är en mycket heterogen sjukdom där sjukdomsprognos och val av behandling i huvudsak beror på vilka genetiska förändringar som finns i de sjuka cellerna. I en ny studie från Uppsala universitet visar forskarna att en viss sorts förändring i genen RUNX1 har stor betydelse för att klassificera patienter med AML och därmed kunna välja behandling bättre.
De finns en rad genetiska förändringar som påverkar uppkomsten av akut myeloisk leukemi (AML). Forskare har identifierat olika gener som är inblandade och som kan vara förändrade på olika sätt. Ofta har mutationer uppkommit som påverkar genen så att det bildas ett felaktigt, icke-fungerande protein. Men ibland har stora delar av genen klippts bort, något som kallas deletioner. Forskarna har nu visat att sådana deletioner i genen RUNX1 är vanligare än man tidigare trott och att de bidrar till sjukdomsutvecklingen.
– Vi undersökte arvsmassan hos 60 patienter med AML för att se om de hade en förändrad RUNX1-gen och i så fall vilken typ av förändring det rörde sig om. För en fjärdedel av dem upptäckte vi deletioner vilket är en hög andel och faktiskt fler än de med klassiska mutationer, säger Pangiotis Baliakas, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som har lett studien.
När läkare bedömer prognosen för AML gör de en så kallad stratifiering mot gynnsam, intermediär eller sämre sjukdomsutveckling. Den baseras bland annat på vilka genetiska förändringar som finns och närvaro av klassiska RUNX1-mutationer brukar bedömas som en större risk för sämre sjukdomsutveckling. När forskarna i studien undersökte kliniska symptom hos patienter med deletioner i RUNX1 fann de att dessa patienter också bör stratifieras som större risk för sämre prognos.
– När vi gick igenom patienterna såg vi att några av dem som hade deletioner i RUNX1 borde stratifieras som högre risk istället för intermediär, som de tidigare hade klassificerats som. Våra resultat visar att om man i stratifieringen även tar hänsyn till RUNX1-deletioner kan den bli mer effektiv. Det har stor betydelse eftersom stratifieringen påverkar hur man väljer att behandla sjukdomen, säger Pangiotis Baliakas.
Forskarna menar att deras fynd är viktiga både för framtida behandling av AML men även för andra sjukdomar där RUNX1 är inblandat. De skulle också gärna se att man studerar hur förekomsten av deletioner i andra gener påverkar prognosen för andra typer av leukemi och även cancer generellt.
– Den här sortens genetiska förändringar upptäcks i regel inte med de standardtekniker för DNA-sekvensering som används inom vården så det skulle vara värdefullt med fortsatta studier för att ta reda på hur vanliga de är, säger Pangiotis Baliakas.
Studien har publicerats i tidskriften Clinical Cancer Research och är ett samarbete med avdelningen för klinisk genetik och avdelningen för hematologi, Akademiska sjukhuset.
Kerstin Henriksson
Publikation
Anna Eriksson et al, Somatic Exonic Deletions in RUNX1 Constitutes a Novel Recurrent Genomic Abnormality in Acute Myeloid Leukemia doi: 10.1158/1078-0432.CCR-23-0122.