Svalbards smältande isar

Lyssna på avsnittet: Svalbards smältande isar

– Det blev allt svårare att ta sig längs fjordisarna som är den snabba vägen. Då kunde man från Longyearbyen vara uppe på isfältet på tre timmar om isförhållandena var bra och om man vågade gasa på. Men med tiden så blev det här svårare och svårare så vi letade alternativa vägar. Den alternativa vägen var ungefär fyra gånger längre, säger Veijo Pohjola, professor i naturgeografi vid Institutionen för geovetenskaper.

Han har gjort mätningar på Svalbard sedan 1997 och har kunnat följa hur ögruppen och havet runt den blivit allt varmare på grund av klimatförändringarna.

– Vi bukar kalla det för ”bulls eye of Arctic warming”. På svenska skulle man kunna säga att det är som en kanariefågel som berättar lite om vad som händer i området. Vi har sett en väldigt stor uppvärmning av just Svalbard och Barents hav-området, säger Veijo Pohjola.

Numera måste expeditionerna ta sig landvägen, över berg och annan tuff terräng, för att komma ut till isfältet Lomonosovfonna. Där slår de läger och gör sina undersökningar. Från Lomonosovfonna rinner flera glaciärer, däribland Nordenskiöldbreen, ner till fjordarna.

– Den har vi observerat under väldigt lång tid. Vi har satt upp mätstationer som mäter hur mycket den smälter, hur mycket snö som fångas under vintrarna och hur snabbt den flyter ner i terrängen. Vi har även satt upp väderstationer som visar en uppvärmning de senaste 20 åren som är väldigt mycket högre än det globala medelvärdet, säger Veijo Pohjola.

Åsa Malmberg