Karin Forsberg Nilsson på konferens i Ukraina

Vad var syftet med konferensen och vilka deltog?

– Konferensen hade två syften. För det första att främja samarbete mellan universitetssjukhus i Ukraina och EU. För det andra fokuserade den på Ukrainas reform att integrera medicinska fakulteter med regionala sjukhus för att skapa universitetssjukhus. Detta ses som avgörande för att förbättra kvaliteten på utbildning och forskning samt för integrationen med EU.

– Konferensen öppnades av Ukrainas första dam, Olena Zelenska, följt av hälsominister Viktor Liashko. Flera talare och paneldeltagare från Europa och Ukraina medverkade. En panel av studenter från Ukraina berättade hur det är att bedriva medicinstudier under pågående krig.

Vad var anledningen till din medverkan?

– Det fanns flera anledningar till min medverkan. Jag deltog i panelen om att utveckla och upprätthålla hållbara partnerskap mellan universitet och hälso- och sjukvård. Det är det jag arbetar med här hemma inom vår samverkan mellan Uppsala universitet och Region Uppsala/Akademiska sjukhuset. Men självklart var jag också där som representant för Uppsala universitet och Sverige för att visa stöd för Ukraina.

Vad tar du med dig från konferensen?

– Styrkan och kapaciteten hos det ukrainska folket är anmärkningsvärd, till exempel har de under kriget donerat 19 ton blod för blodtransfusion. Andra siffror är fruktansvärda: Ett tåg i veckan anländer till Lviv med svårt skadade personer. En talare från Dnipro rapporterade att bara föregående natt hade 56 kritiskt skadade patienter tagits in på hans sjukhus.

– Arbetet som utförs under dessa förhållanden är enastående, även om det råder brist på vissa nödvändiga material. Därför finns det ett behov av partnerskap mellan EU och Ukraina. Den mentala belastningen på ambulans- och sjukvårdspersonal är hög. För att lindra en del av stressen presenterades ett projekt för att behandla utbrändhet hos personalen.

Hur kändes det att delta i en konferens i ett land som befinner sig mitt i ett krig?

– Lviv är inte lika drabbat av attacker som övriga delar av Ukraina, så på många sätt var kriget inte så synligt, utöver planerade elavbrott. Folk gick till jobbet, följde sina barn till skolan och besökte kaféer och restauranger. Samtidigt var kriget förstås närvarande. Till exempel såg jag soldater på permission och det finns skyltar som hänvisar till närmaste skyddsrum, eftersom det kan bli flyglarm när som helst.

– Jag blev djupt inspirerad av de ukrainska delegaterna och deras enorma insatser för att upprätthålla sjukvård och universitet mitt under brinnande krig. Jag kommer hem med nya vänskapsband och en stark förväntan på framtida samarbeten som kommer att gynna båda våra länder. Ukraina behöver fortsatt internationellt stöd!

Petter Nording Cronsten