Ny föreståndare för Erkenlaboratoriet
Den 1 april tillträdde Silke Langenheder som ny föreståndare för Erkenlaboratoriet. Fältstationen vid sjön Erken, 70 km nordost om Stockholm, tillhör institutionen för ekologi och genetik (EBC) och fungerar som såväl forskningsstation som kursgård. Andra aktiviteter fokuserar på samverkan med och kunskapsförmedling till det omgivande samhället inom ramen för den tredje uppgiften.
Stationen är bemannad året runt med personal vilka bistår forskare som jobbar med främst fältbaserad forskning. Fokus ligger på limnologi, ekologi, samt klimat och ekosystemforskning.
Vad kommer du att jobba med vid Erkenlaboratoriet?
– Dels kommer jag att ansvara för den vetenskapliga verksamheten och utvecklingen på stationen, dels leda en egen liten forskningsgrupp jag har. Jag är mikrobiell ekolog och jobbar med biogeografi, mer specifikt hos bakterier. Jag tittar speciellt på vilka mekanismer som styr den rumsliga fördelningen av bakteriesamhällen i landskapet. Sen är jag också intresserad av att undersöka hur störningar i form av miljöförändringar påverkar bakteriesamhällen och deras funktionalitet och stabilitet.
Vad är det som står i fokus för Erkens vetenskapliga verksamhet idag?
– Erkenlaboratoriet är ju sedan 2013 medlem i SITES (Swedish Infrastructure for Ecosystem Science) som består av nio terrestra och limniska forskningsstationer från Abisko i norr till Lönnstorp i södra Sverige. Syftet är att erbjuda en infrastruktur för forskare som jobbar med främst fältbaserad forskning. Forskare ska kunna komma ut till stationerna och få hjälp att hitta bra ställen att genomföra provtagningar på, få tekniskt stöd med mätningar och tillgång till existerande data från långtidsmätserier, till exempel från sjön Erken. I Erken finns det sedan ganska länge ett omfattande övervakningsprogram som är baserat på automatiserade högfrekventa mätningar med hjälp av sensorer och manuella provtagningar. Vi mäter till exempel temperaturprofiler, vattenkemi och planktonsammansättning.
– Just nu jobbar vi på att göra all data från övervakningsprogrammet offentligt tillgängliga. SITES bygger nu även upp ett harmoniserat övervakningsprogram av sjöar och bäckar på flera stationer. Det som är nytt och ganska unikt är att nätverket också ska mäta växthusgasflöden med fokus på både metan och koldioxid. Då kommer man verkligen att kunna följa hur växthusgasutsläpp från sjöarna förändrar sig över tid och hur det är kopplat till hydrologiska, fysikaliska kemiska och biologiska ändringar.
– Dessutom har vi på Erken byggt en ny experimentell plattform med hjälp av ett anslag från Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen till ett projekt som leds av limnologiprofessorn Lars Tranvik. Här kan vi göra inneslutningsförsök som handlar om att från en brygga hänga ner så kallade mesokosmer i sjön. I år kommer vi att genomföra experiment där man tillsätter organiskt material från omkringliggande terrestra ekosystem för att i detalj studera hur och genom vilka mekanismer tillförseln kan påverka sjöar.
Vad har du för visioner för Erken?
– Jag tycker att inriktningen mot forskning inom en större infrastruktur som SITES är jättebra och det främsta målet är att kunna fortsätta utveckla vår verksamhet inom SITES. Jag tror också att det är viktigt att vi är flexibla och erbjuder möjlighet för forskare som kommer ut till oss att kunna jobba inte bara i Erken utan också i andra omkringliggande sjöar och med andra slags ekosystem. Jag skulle också vilja bygga ut vår experimentella infrastruktur ännu mer. Där skulle vi till exempel kunna skapa ett experimentellt dammlandskap och mer inomhusverksamhet som i en akvariehall. Med hjälp av utökade och förbättrade labbfaciliteter skulle man också kunna utföra vissa analyser direkt på plats på ett mer omfattande sätt än man kan göra nu. Min vision är helt enkelt att fler forskare kommer antingen hit och jobbar på stationen eller använder våra befintliga data!
Anneli Björkman