Filippinsk folkgrupp har mest denisova-dna

13 augusti 2021

Sittande kvinna med pappersformulär samtalar med personer som står runt omkring.

Fältarbete på ön Luzon, i samband med studien.

Den filippinska etniska folkgruppen Ayta magbukon har den högsta uppmätta andelen gener från vår utdöda släkting denisovamänniskan. Det visar en ny studie ledd från Uppsala universitet. Denisovainslagen överträffar med råge den hos folkgrupper i Papua Nya Guinea som tidigare hade rekordet. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Denisovamänniskan blev känd för vetenskapen 2010 genom dna-sekvensering från fingerben och tänder som hittats i Denisovagrottan i Sibirien. Trots bra genetisk information är det ännu en gåta vilka de här människorna var då endast små benbitar och tänder från dem har påträffats. Därför använder sig forskarna av dna-teknik för att försöka ta reda på var de levde, hur de såg ut och vad som hände med dem. Genom sådana analyser vet vi i dag att de fick barn med både våra förfäder och neandertalare och att deras gener, precis som neandertalarnas, finns kvar i moderna människor. Framför allt hos människor i delar av Oceanien är de här inslagen större än de genetiska spår neandertalarna lämnat efter sig i dagens människor.

Filippinernas första invånare

Den nya studien är en del i ett projekt med syfte att ta reda på hur Filippinerna befolkades. Tidigare delresultat från studien har visat att den etniska folkgruppen negritos, som ayta magbukon hör till, var de första moderna människorna att bosätta sig på öarna. De nya resultaten pekar på att de kom i kontakt med denisovamänniskor som redan fanns på plats och att de fick barn tillsammans vilket lett till att ayta magbukon har en hög andel denisova-gener i sin arvsmassa.

– Trots att negritos långt senare har blandats upp med östasiatiska gruppen med liten andel denisova-dna, kunde vi se att deras andel var märkbart högre än för andra folkgrupper. Jämfört med australier och papuaner hade negritos upp till 46 procent högre genetiskt inslag från denisova, säger Maximilian Larena vid Uppsala universitet och studiens förstaförfattare.

Forskarna har samarbetat med kulturinstitutioner på Filippinerna, flera lokala universitet och intresseorganisationer för urfolken i landet och analyserade cirka 2,3 miljoner genotyper från 118 etniska grupper i Filippinerna, däribland från olika grupper som identifierar sig som negritos. Även heltäckande genom från australopapuaner och ayta magbukon negritos ingick.

Man talking to an audience
Möte med en grupp negritos på ön Luzon i Filippinerna. Foto: Ophelia Persso

I kombination med upptäckten 2019 av en småväxt människosläkting kallad Homo luzonensis, tyder de nya resultaten på att flera ålderdomliga folkgrupper levde på Filippinerna innan den moderna människan anlände och att de olika grupperna kan ha varit genetiskt besläktade.

Ny pusselbit till gåtan om denisovanerna

Studien ger också ytterligare en pusselbit till gåtan om denisovanerna, hur de interagerade med de moderna människorna och vad som sedan hände med dem.

Forskarna menar att fynden sammantaget avslöjar en komplex och sammanflätad historia för moderna och ålderdomliga människoformer i Oceanien, där distinkta öpopulationer av denisovaner blandade sig med moderna människor på flera olika platser och vid olika tidpunkter.

Mattias Jakobsson porträtt
Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för
organismbiologi. Foto: David Naylor

– Den här blandningen ledde till att mängden denisova-generna varierar i genomet hos filippinska negritos och hos andra grupper. På öarna i Sydostasien blandade sig negritos senare med människor som kom dit från östra Asien och som hade lite denisova-gener, vilket ledde till att mängden denisova-gener späddes ut. Men vissa grupper, som ayta magbukon, blandade sig i liten grad med dem som senare flyttade till öarna. Det är anledningen till att ayta magbukon behöll merparten av sina denisova-gener och därför har de högsta nivåerna i världen av sådana gener, säger Mattias Jakobsson.

– När vi i framtiden sekvenserar mer genom kommer vi att få en bättre inblick i flera olika frågor, däribland hur det arkaiska arvet påverkat vår biologi och hur det bidragit till vår anpassning som art, säger Maximilian Larena.

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

Namn
E-postadress
Senast uppdaterad: 2021-05-31