Nu går biblioteket in i femte århundradet

”Hela tiden har bibliotekets normalläge varit förändring och utveckling, även om man inte alltid har anat det utifrån”. Det skriver Lars Burman, överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, som firar 400-årsjubileum i år. Texten bygger på hans tal vid invigningen av universitetsbibliotekets jubileumsutställning den 10 september.

För tolv dagar sedan återgick Uppsala universitetsbibliotek till normala öppningstider. Carolina är öppet sju dagar i veckan och till nio på vardagskvällar. Vi stängde aldrig under pandemin – det var studenter som behövde wifi-uppkoppling, kurslitteratur och stunder i utglesade läsesalar då man åtminstone fick se att det existerade andra människor.  Och det var forskare som envist jobbade vidare med handskrifter och personarkiv i vår coronasäkrade specialläsesal.

Vad vi också märkte var att biblioteket var väl riggat för distansarbetande forskare, lärare och studenter. Användningen av våra e-resurser gick i höjden och frågetjänster och undervisning blev helt digital. Den infrastruktur som redan fanns på plats utnyttjades mer än någonsin och jag vill påstå att våra satsningar på digital utveckling de senaste decennierna nu givit rik frukt. Rik digital frukt, vilket ändå varit en tröst i ett Uppsala där det är de mänskliga mötena som ger staden, universitetet – och universitetsbiblioteket – dess karaktär.

År 1620 och sen återigen 1621 gav Gustav II Adolf order om att grunda ett bibliotek vid landets enda universitet. Några år senare kom hans väldiga gustavianska donation som gav detta gudsförgätna landsortsuniversitet förutsättningar att utvecklas till ett berömt europeiskt lärosäte. Professorer anställdes, undervisningen vässades. Senare kom den Skytteanska donationen, och exercitierna i form av ridning, fäktning, dans, musik och moderna språk. Så småningom gjordes nationerna obligatoriska och därmed erkändes studenternas roll. Men om man så vill så började hela denna massiva universitetsreform med grundandet av det bibliotek som nu fyller 400 år. Jag föreställer mig att Gustav II Adolf insåg att utan stabil forskningsinfrastruktur – inget universitet.

Biblioteket har varit värre ute än under Corona-pandemin. Vid stadsbranden 1702 räddades det mirakulöst. 1719 var biblioteket evakuerat i väntan på ryssarnas härjningar. Under århundraden har lokalerna varit undermåliga eller otillräckliga. Under världskrigen har mina företrädare fasat för de öden som systerbibliotek på kontinenten drabbades av. Jag vill minnas att överbibliotekarien under andra världskriget bidrog ur biblioteksbudgeten till de luftvärnspjäser som skyddade stadens centrala delar. I både krig och fred har hela tiden idén funnits att bibliotek står för hållbarhet – hållbar och långsiktig kunskapsförmedling.

Hela tiden har bibliotekets normalläge varit förändring och utveckling, även om man inte alltid har anat det utifrån. Det ligger nämligen i biblioteksstödets natur att vara enkelt och självklart – och därmed så osynligt som möjligt. Man skall inte behöva fundera över hur kronografens urverk fungerar när man har bråttom till jobbet och kastar en blick på klockan.

Nu går Uppsala universitetsbibliotek in i sitt femte århundrade. Det kommer att fortsätta utvecklas som undervisnings- och forskningsinfrastruktur och det kommer att fortsätta att leverera universitetsövergripande och fakultetsnära tjänster men ofta på nya områden och i nya sammanhang. Biblioteksberättelsen får nya kapitel. Samtidigt bär vi med oss fysiska skatter som även de fortsatt måste hanteras, utvecklas och värnas – världen kommer aldrig att bli fullt digital och den amerikanska flottans officerare lär sig sedan fem år tillbaka astronomisk navigation med sextant och sjökort. Man vet ju aldrig.

I dag hålls en nerskalad invigning av vår jubileumsutställning. Kanske finns det en dold mening i att pandemin förhindrat mycket av det vi planerat som fysiska händelser. Nu utspelar sig mycket av vårt omfattande 400-årsfirande i den digitala rymden.  Men det är en glädje att nu få samlas med andra människor igen. Och håll utkik. Vi har skjutit fram en del av vårt fysiska firande till det nya läsåret.  

Lars Burman, överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek

 

Krönikan bygger på det tal Lars Burman höll vid invigningen av jubileumsutställningen på Carolina Rediviva den 10 september 2021.