På spaning efter Centralasiens första människor

19 november 2021

Landskap bestående av en höjd, en flod och träd.

Till lössjordsplatåerna i Tadzjikistan kom de första människorna redan för flera hundratusen år sedan. En expedition försöker ta reda på vilka de var och hur klimatet påverkades deras tillvaro.

Primitiva stenverktyg som tillverkades för hundratusentals år sedan har hittats på de vindpinade lössjordsplatåerna i Tadzjikistan. Hur gamla är de? Vilken människoart skapade dem? Och hur påverkade forna klimatförändringar möjligheterna att bo här? Det är frågor som en internationell forskningsexpedition nu söker svar på.

– Vi har samlat in sedimentprover. Idag har vi metoder och teknik för att ta reda på hur gammal en miljö är. Tadzjikistan är ett viktigt område som kan berätta om hur människan spred sig till Asien, säger Ramona Schneider, som är doktorand vid institutionen för geovetenskaper och som deltog i expeditionen.

För troligen var det just genom de här trakterna som tidiga människor vandrade när Asien befolkades. Spår har de lämnat efter sig i form av stenverktyg som går från att vara mycket enkla till att bli allt mer avancerade. Någon kontinuerlig mänsklig närvaro tycks det dock inte ha varit frågan om. Sannolikt berodde det på klimatet. Området är i dag halvöken, men när de hundra meter höga och hårt packade lössjordslagren avsattes var det kallare, torrare, dammigare och betydligt blåsigare. Anledningen var att det rådde istid på norra halvklotet.

Hög klippa med bilar ovanpå
Lössjordslagren är hundra meter tjocka och hårt packade. Foto: Ramona Schneider

– Det var en väldigt, väldigt dålig plats att bo på, säger Thomas Stevens som är universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper och en av projektledarna.

Men de ogästvänliga perioderna varvades med tider av  varmare och fuktigare klimat, vilket syns i form av mörka band bestående av organiskt material och lermineral som här och var bryter av de ljusa och hårt packade lössjordslagren. Då var växtligheten rikare och människor sökte sig hit. Men vilka de här människorna var är inte känt. Inga skelettdelar har påträffats.

Enkla stenverktyg

Stenverktygen har hittats i sedimentsekvenser som sträcker sig ungefär en miljon år tillbaka i tiden. De äldsta verktygen är tillverkade med en enkel teknik som användes av flera utdöda människosläktingar, bland annat av Homo erectus som levde för mellan cirka 1 800 000 - 100 000 år sedan. Det är den människoart som funnits längst tid på jorden och var också, så vitt man vet, först med att sprida sig till Asien och Europa.

Thomas Stevens
Thomas Stevens vid institutionen för geoveten-
skaper är en av projektledarna.
Foto: Malin Eivergård

Men om Homo erectus ligger bakom några av verktygen i Tadzjikistan vet forskarna ännu inte. Även senare människoarter som neandertalare och denisova-människor, två arter vars dna kartlagts, är tänkbara upphovsmän till en del av redskapen och kan ha levt här samtidigt som moderna människor. Hur och vilka som befolkat platsen är något forskarna nu ska försöka finna svar på.

– En del av projektet i Norge går ut på att hitta biokemiska tekniker för att finna spår av avföring i sedimenten och försöka utvinna dna ur det, men förhoppningarna att dna kommer att hittas är inte så stora, säger Thomas Stevens.

Expeditionen har tagit med sig jordprover hem från både de mörka sekvenserna och de ljusa. Dessa ska nu dateras i Danmark med hjälp av flera olika metoder. Bland annat ska de undersöka magnetiska signaler i mineral. Dessa kan avslöja hur länge lössjorden funnits på platsen. Jordens magnetiska poler är nämligen inte statiska utan förflyttar sig och kan till och med byta plats. När sediment avsätts vrider sig mineral som är magnetiska i den riktning nordpolen befinner sig och skapar alltså en ögonblicksbild av hur jordens magnetfält såg ut just då.

Ramona Schneider hackar i lössjord.
Ramona Schneider hackar loss sedimentprover ur
den hårt packade lössjorden.
Foto: Olya Meshcheryakova

Det är inte bara jordprovernas ålder forskarna är intresserade av utan de vill även veta hur klimatet varierat i området under de senaste århundradena. Thomas Stevens och Ramona Schneider hoppas kunna rekonstruera hur många millimeter nederbörd som varje år föll. För att få fram en indikation på hur temperaturerna skiftas kommer de att analysera förhållandet mellan olika kol- och syreisotoper som varierar beroende på om klimatet varit varmt eller kallt.

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

Namn
E-postadress
Senast uppdaterad: 2021-05-31