Genetiska faktorer påverkar risken för proteslossning

13 april 2022

Läkare pekar på knäledsprotes. I bakgrunden bild röntgenbild.

För de flesta som får en knäledsprotes fungerar allt bra, men en del patienter kan behöva göra om operationen. Ibland flera gånger..

Att få en ledprotes i höft- eller knäled fungerar väl för de allra flesta patienter, men en del måste opereras om flera gånger eftersom protesen lossnat. I en ny studie har forskare vid Uppsala universitet sett att det finns genetiska riskfaktorer som gör att vissa patienter löper högre risk att drabbas av proteslossning.

Nästan 90 procent av alla patienter som får en ledprotes i höft- eller knäled insatt slipper vidare åtgärder. En del proteser måste dock opereras om, oftast på grund av att protesen lossnat, så kallad aseptisk lossning. Enligt Svenska Ledprotesregistret behöver ungefär 2 000 patienter om året operera om sin höftprotes och för 400 av dessa behövs mer än en omoperation. Orsakerna bakom dessa ofta upprepade proteslossningar är delvis oklara och en analys av genetiska riskfaktorer har inte gjorts tidigare.

Författarna till den nya studien undersökte om det finns genetiska riskfaktorer som gör att vissa patienter drabbas av ett flertal proteslossningar medan andra patienters proteser sitter fast i decennier. Forskarna använde en metod där hundratusentals gener från ett drygt tusental patienter som opererats med höft- eller knäprotes undersöktes i en helgenomstudie (genome-wide association study).

Riskgen kopplad till blodgrupp

Forskarna fann ett antal riskgener, bland dessa gener som hänger ihop med AB0-blodgrupperingen. En specifik gen är kopplad till blodgrupp B och när forskarna beräknade implantatöverlevnad över tid relaterat till blodgrupperna fann de att patienter med blodgrupp B löpte större risk för proteslossning.

– Fortsatta studier behövs såklart, men dessa fynd kan hjälpa ortopeder förstå varför vissa patienter drabbas av upprepade proteslossningar, och eventuellt kan det i framtiden bli möjligt att identifiera riskpatienter. I det långa loppet skulle det vara möjligt att ge patienterna ett individuellt mått på risken att behöva genomgå omoperationer efter protesinsättning, säger Anders Brüggemann, specialistläkare och forskare i ortopedi vid Uppsala universitet.

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev



Senast uppdaterad: 2022-06-02