Unik boksamling från Copernicus – och några hårstrån

I år det 550 år sedan Nicolaus Copernicus föddes i Polen 1473. Han får nog räknas som Polens störste och mest kända vetenskapsman. Anledningen till att antalet kontakter mellan Polen och Uppsala universitet har ökat i samband med jubileet är att den största samlingen med böcker med koppling till Copernicus finns vid Uppsala universitetsbibliotek.

– Vi har 46 böcker i den så kallade Copernicana-samlingen. Det är dels hans egna böcker som han studerade dels böcker han hade tillgång till och med största sannolikhet studerade. I flera böcker finns både anteckningar och skisser gjorda av Copernicus. Samlingen är en juvel hos oss, berättar Peter Sjökvist, docent i latin och bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek.

För närvarande är flera av böckerna i Copernicana-samlingen utlånade till Polen för olika utställningar med anledning av jubileet.

Genomslag för en ny världsbild

Copernicus dog 1543, samma år som hans revolutionerande bok "Om himlakropparnas kretslopp" gavs ut, originaltiteln på latin är "De revolutionibus orbium coelestium".

En fråga som har diskuterats är hur stort genomslag "Om himlakropparnas kretslopp" fick i hans samtid. Vetenskapshistorikern och astronomen Owen Gingerich har undersökt saken, bland annat genom att gå igenom alla bevarade exemplar som han hittat av den första och andra upplagan av boken.

– Det finns mycket marginalanteckningar i de bevarade böckerna som visar att boken lästes aktivt av hans samtid och att läsarna reflekterade över innehållet. Studien visar verkligen på betydelsen av att titta efter spår av tidigare användare i de fysiska böckerna.

Hur kom då den här samlingen till Uppsala universitetet? Som så många andra tillfällen i historien handlar det om ett krigsbyte.
– Copernicus hade en position som kanik i domkyrkan i Frombork och när han dog 1543 hamnade hans böcker i kapitelbiblioteket.

Frombork ligger vid Östersjökusten i dagens Polen nära gränsen till den ryska exklaven Kaliningrad. Drygt 80 år efter Copernicus död överlämnar sig staden till Gustav II Adolf i juli 1626 under trettioåriga kriget.

Svenskarna tar då med sig hela kapitelbiblioteket som krigsbyte och böckerna kommer först till slottet Tre kronor i Stockholm där de inventerades av Johannes Bureus. Böckerna överlämnades sedan av Gustav II Adolf till Uppsala universitetsbibliotek som han själv hade grundat några år tidigare, 1620–21.

Böckerna inger respekt

Uppsala universitet har två exemplar av "Om himlakropparnas kretslopp", bland annat ett exemplar med anteckningar från Copernicus närmaste lärjunge Joachim Rheticus. 

– Man känner en oerhörd respekt när man hanterar de här böckerna. Om man är det minsta historieintresserad är det ju helt otroligt att läsa och hantera samma böcker som Copernicus studerade för att skriva om hela vår världsbild. Man vänjer sig inte vid att hantera de här böckerna.

Peter Sjökvist är imponerad av den yrkesskicklighet som ligger bakom böckerna.

– Man måste verkligen beundra yrkesskickligheten hos boktryckarna. Det är väldigt få fel i de här böckerna som är satta för hand med lösa typer och under dåtidens förutsättningar, till exempel utan elbelysning.

Försiktig hantering

Eftersom böckerna är gamla och har hanterats av många människor genom historien är de förstås slitna på olika sätt. Till exempel kan man se att det suttit spännen på många böcker som tagits bort någon gång.

Personalen är förstås oerhört försiktiga när de hanterar böckerna, de visas till exempel oftast bara för speciella grupper, även om alla böcker i princip kan beställas fram för forskning i bibliotekets specialläsesal.

– Alla böckerna är även digitaliserade för att göra dem enkelt tillgängliga för forskare och andra intresserade, så i första hand hänvisar vi användarna dit.

Digitalisering löser inte alla frågor

Digitalisering är förstås ett bra sätt att minimera slitaget på böckerna men ibland räcker inte digitalisering för alla frågor man söker svar på. För de som tycker att städning kan vara jobbigt kan kanske följande ge lite tröst.

Som vi konstaterade förut dog Copernicus i Frombork och enligt uppgift begravdes han i katedralen i Frombork. Men informationen om var han begravdes är sparsam och hans grav hade ingen inskription. Till saken hör också att svenska soldater skändade många gravar i Frombork under trettioåriga kriget på jakt efter dyrbara föremål.

En grupp arkeologer började 2004 leta efter hans grav, med hjälp av markradar kunde de identifiera ett antal gravar under golvet i domkyrkan. De grävde upp flera gravar och letade efter en skalle i 70-årsåldern. De hittade en lämplig skalle och med hjälp av kriminaltekniker gjordes en rekonstruktion av den avlidnes huvud. Rekonstruktionen stämde väl överens med porträtt av Copernicus.

DNA-analys bidrar till identifieringen

Men det räckte inte som bevis och här kommer Uppsala universitet åter in i bilden. Göran Henriksson, då verksam vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, föreslog att man skulle leta efter material, till exempel hårstrån, som kunde finnas i böckerna som Copernicus använt.

Man hittade tio hårstrån i Johannes Stöfflers Calendarium Romanum magnum (1518). Boken hade forskare tidigare kunnat koppla till Copernicus tack vare jämförelse av ett brev som Copernicus skrivit och anteckningar i boken. Professor Marie Allens forskargrupp vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet jämförde DNA från hårstråna med tänder och benvävnad från det uppgrävda skelettet från domkyrkan. Två hårstrån hade samma profil som kvarlämningarna från domkyrkan.

Sammantaget togs det här som bevis för att man hittat kvarlämningarna efter Copernicus och en ny jordfästning genomfördes 2010 i domkyrkan i Frombork. Den här gången med en tydlig inskription.